Taggiga spindlar och giriga miljardärer

Det här är den sällsamma berättelsen om hur vi fick huset med stort H, även kallat ”Vilsestigen”:

 

Vi började med att lägga ett riktigt fjösigt bud efter ett möte på Starbucks med mäklaren. Mycket distraherande träff pga hennes nya klänning, jag citerar henne: ”Am I falling out?” *Blush* 🙂

Fick tillbaka ett motbud som gjorde att vi la huset på is en liten stund. Vi började gå på andra visningar, men ingeting var så fint som Vilsestigen. Jag trodde själv aldrig att det skulle kunna hända men vi blev helt enkelt fästa vid huset och tomten, det var väldigt likt känslan att vara kär. 😀

Så gick vi tillbaka för att titta på resten av tomten som är hela 4 acres (ungefär 3 tunnland). Mycket klättrande blev det för marken sluttar brant uppåt. Mäklaren orkade inte ens gå upp till toppen. Väl nere igen fick vi syn på en väldigt underlig spindel. Den satt i ett nät och såg ut ungefär som en gul skalbagge med svarta prickar. Andy försökte ta en bild med sin iPhone men spindeln var stört omöjlig att fokusera på. Mäklaren garvade och tog kort på oss medan vi stod där och försökte, inte heller hon hade någonsin sett en sådan liten filur förut.

Spiny orb-weaver är benämningen på den taggiga saken.

 

Andy sa att vi kanske måste höja budet och mäklaren höll med, fast hon hade inte vågat säga det innan. Sagt och gjort. På torsdagen skrev vi på ett nytt budavtal. Vi fick snabbt svar: Frun i huset hade sagt, ”Vad ligger det på? Jaha, skicka inte ens över det!” Det var frun som var det enda hindret alltså, alla andra kunde tänka sig vårt erbjudande. Vi råddes också att skicka över lite bilder på oss själva och familjen (i en svensks ögon, väldigt underligt haha).

Vi är big believers in The Law of Attraction (gör dig själv en tjänst och googla det!). Så till middagen försökte vi, i stället för att vara sura på personen som kunde krossa vår dröm, fokusera på vilken fin människa hon säkert kvar. Vad visste vi om henne? Jo, hon hade tre barn, tre katter och tre hundar. Hon älskade lavendel och naturen (dekorativa fågelägg överallt). Säkert fanns det en bra anledning till att hon var så envis med priset, kanske hon var hemskt fäst vid huset? Innan vi gick och la oss skrev jag en lapp med Andys namn och den nya adressen under – en så kallad vision board.

På lördagen efter en lång Skypekonversation med mamma, stannade Andy mig innan jag hann slinka in på muggen. ”De har svarat på budet,” sa han och himlade med ögonen, försökte se så uppgiven ut som han kunde. ”Ja och…?” ”De tog det!” Jag började böla och kissade bokstavligen nästan på mig. En hel del blod försvann från huvudet. ”Shit, vi ska flytta!” 😀

Den konstigaste sak hade hänt. Mäklaren hade varit ute i sin trädgård och för första gången sett en likadan skalbaggespindel som vi såg vid Vilsestigen. Hon försökte ta en bild med sin iPhone men i vanlig ordning var spindeln hopplös att fokusera på. Precis då hade hon fått samtalet om att säljaren accepterat. (Dagen innan hade hon visat en bild föreställande en av tvillingarnas namnskyltar för sin bror som hade exakt samma namn och mellannamn. I samma sekund hade David ringt. Sådana saker verkade hände oss hela tiden.)

Hur hade det gått med familjefotot vi skickade med budet? Jo, säljarna hade snäst: ”Vad är det där för miljardär med sin 25-åriga trophy wife?” Det var en helt vanlig bild från våran bröllopsmottagning, tagen hemma i trappan, så jag förstår inte vad som var så provocerande. 😀 25 år, haaaaaaa, I wish! Vår mäklare hade då sagt, ”De är lika gamla och de kan inte betala mer än så här. Kvinnan är från ett annat land, det är något med vattnet där.” DÅ, av någon anledning accepterade de plötsligt budet som de tyckte var så löjligt lågt.

Vi gjorde som man ska göra enligt Attraktionslagen – anta att allt är grönt – och ringde runt till familj och vänner på Skype och jublade i kör: ”We got the house!!!”

Men vänta lite, inte så bråttom. Vi hade inte landat dealen, långt ifrån…

 

Hur man köper hus i USA – Crash course

Innan jag börjar berätta vår saga måste jag förklara hur det amerikanska systemet för husköp fungerar. En förunderlig samling lagar och regler måste jag säga. Det är inte precis säljarens marknad, utan köparen och banken är kungar. (Om vi inte snackar västkusten, där är det andra bullar.)

Realtor/real estate agent – mäklare, eller ”mäcklare” som de säger i tv-serien med Kjell Bergqvist och Cecilia Frode. I USA är oftast två mäklare inblandade, en säljmäklare och en köpmäklare. Du betalar därför två arvoden som säljare. En mäklares bästa egenskaper är analytisk förmåga och bra förhandlingsstrategi. Att få licens tar en månads studier på heltid och kostar ca $800, nästan vem som helst kan därför bli agent. Så välj med omsorg! Frågor på det?

Asking price – Utgångspris (duh). Det är här den analytiska förmågan kommer in. Vilket pris ska vi sätta? På många ställen blir det inte någon budgivning utan man får ofta ett bud under utgångspriset. Därför gäller det att sätta rätt!

Open house – Visning. Alla är välkomna att gå och hoa och humma och öppna dörrar hemma hos dig, även nyfikna grannar. Men de flesta köp verkar ske genom att köpmäcklarn hittar ett hus och ordnar privat visning.

Offer – Bud. Alla bud är skriftliga och delvis bindande. De är även i regel konfidentiella. Så ingen nagelbitare till budgivning här inte (lägg bort popcornen). Så snart du har accepterat ett bud går huset in i…

Pending – Under försäljning. Nu är man som säljare låst till den köpare och det bud man har accepterat. Köparen kan dra sig ur när som helst men säljaren är fast.

Inspection – Besiktning. Här börjar ett av de läskigaste momenten med hela proceduren. En nitisk ”fel-letare” kommer att vända ut och in på din fina kåk för att försöka hitta så mycket trasigt som möjligt. Mardrömmen är (förutom defekt tak och grund) i denna delstat en pajad AC. Adjö $15.000, snyft, tänk hur många margaritas man kunde fått för dem. Nu får köparna göra en omförhandling om de vill.

Appraisal – Värdering. Nästa stora rysare. En gubbe eller tant kommer att försöka sätta ett rättvist pris på din egendom. Hur gör hen det? Jo, hen tittar på andra hus i samma område och försöker jämföra. Banken kan bara låna ut till det värderade priset. Alltså fungerar det så att om värderingen hamnar under budpriset så får du inte sälja till det pris ni kommit överens om. Någon mer än jag som inte är förvånad längre över varför vårt hus inte gått upp nästan någonting på 17 år? Fucking Moment 22 ju!

Strategier för Austins husmarknad:

  • Sälj alltid mellan januari och juni, köp på hösten. Priserna är mycket högre på våren eftersom man måste byta skola efter sommarlovet och ingen vill byta mitt i ett läsår.
  • Låt inte mäklaren sätta utgångspriset, men sätt det för guds skull inom rätt ramar för sökningen på diverse appar och websajter. Mäklaren vill sälja snabbt, inte högt.
  • Lowballa – våga skambuda! You might get lucky! Själva fick vi en rabatt på nästan 200 tusen dollar! Crazy…
  • Låt inte huset ”sitta på marknaden”. De bästa köparna och buden kommer i början. Inte lika många är intresserade av ”gamla” hus, man blir misstänksam. Är du köpare, kolla upp de stackars bortglömda kåkarna, de kanske bara hade ful färg på väggarna eller nåt annat larvigt. Nu finns utrymme för att förhandla byxorna av någon (låter hårt men lite så är det). Men låt din supermäklare göra det åt dig.

Ungefär så går det till, mycket förenklat. Många av reglerna har införts efter huskraschen 2008. Sedan dess är bankerna räddhariga för att folk ska överbelåna sig.

Vi och vår superhjälte

Skjutjärnsjournalister har man ju hört talas om, men skjutjärnsmäklare?

Vi hittade henne genom en fantastisk slump. Jag hade gått bananas över ett speciellt hus (det där som hade en stor widescreen-tv ovanför poolen) och anmält intresse. Andy var inte alls intresserad och fattade inte hur jag tänkte (jag lovar, det var inte tv:n som lockade, det var priset). Det var vår framtida mäklare som fick meddelandet och vi stämde träff.

Tycke fattades vid första ögonkastet. Och det var inte fōr att hon gav mig en komplimang för min hårfärg utan för att hon verkade kunna ALLT. Hon svarade på alla möjliga frågor som vi hade och dessutom var hon den enda som vågade säga ordet lowball. För er som inte vet betyder det ungefär ”skambud”. Hon tyckte man kunde försöka lowballa både hit och dit. Lät ju bra!

Det behöver väl knappast sägas att det inte blev något med widescreen-huset i Jester Estates, men efter den dagen hade vi många äventyr tillsammans.

Vi råkade sätta igång larmet på ett hus som hade öppen visning men säljaren hade glömt bort. En snygg snut kom och knackade på. Vi blev utelåsta på ett ställe och fick smussla oss in via garaget. Vår mäklare hade dock alltid attityden: ”We’ll get there.” Det var aldrig något ”jag ska försöka” eller ”vi får se”.

Sedan hade hon en fantastisk förmåga att få folk (läs: andra mäklare och säljare) att snacka om saker som de kanske inte borde avslöja. Hur gjorde hon?

Så plötsligt hände det. Vi blev kära tillsammans. I huset som vi kan kalla för Vilsestigen. Det var en ganska varm dag en helg då vi hade barnen. Barnvakten hade kommit och Andy virrade runt och försökte skynda sig. Jag hade gjort i ordning baconmackor och chips som vi åt i bilen på väg till stället. När vi åkte ner fōr husets ovanligt branta driveway var jag fullt upptagen med att försöka få bort all mat under naglarna.

Andy, som var mer uppmärksam, tittade upp mot den vita fasaden med den blå dörren och gillade det han såg. På terrassen på framsidan hängde en vit hammock. Den vackra dörren gick upp och framför oss såg vi två stora portar i glas. Genom fönstren syntes ett vattenfall mot en vit stenvägg.

img_8533

img_7041

Vår mäklare kunde inte hålla sig. ”Det är inte ofta det händer, men… WOW!”

Baksidan var fridfull med noll insyn från grannar och stora, gula fjärilar överallt. Utöver det fanns ett gästhus samt en tennisbana precis ovanför den vackra poolen. Det kändes som om hela stället gav oss en stor kram.

img_9126

 

Det enda vi inte gillade var priset. Lowball? Ja det skulle nog gå, men inte så mycket som vi skulle vilja.

Fortsättning följer…

img_8449

 

 

17 sep 16

Vår jul var inte ful

Helgfirande var det sista vi kunde tänka på i år (av anledningar som kommer att förklaras i ett annat blogginlägg), men vi bestämde oss ändå för att köra på en seriös jul.

En bild säger mer än tusen juleljus så här kommer vår  Christmas/Holidays/Festivus i form av fotografier med oerhört underhållande bildtext:

 

image

Specs – we love your drunk ass! Självaste chefen beställde en flarra svensk måste ha-dryck åt oss, tappat i Vermont.

image

Köpte som vanligt en julstjärna av en storlek värdig en Texasbo.

image

Svenska julbordet den 24:e. Julskinka och Mac & Cheese någon? Fast i år åt barnen faktiskt potatis!

image

Efterrätten: Kolor från Ikea och kettle corn från Trail of Lights (samt en äppelpaj som fick barnen att gråta då den inte var tillräckligt igelsöt).

image

Sådärja! Det blev lite julklappar till slut, tack vare Amazon. Ni skulle sett minen när alla insåg att det största paketet var till mig! (Spoiler: Tennisracketar)

image

Vi hittade en länk med den riktiga Från oss alla till er alla och Andy var så snäll som tittade fast han hajade nada. Vi tog det till kvälls-sillen (japp, delade upp julbordet i år på frukost, lunch, middag).

 

25 december: Vi firade amerikansk jul och Andys mamma som precis opererat höften kom också. Världens nyttigaste julklappar i form av chokladfontän och glassmaskin!

image

Skål på dig din tomte! Vi lurade i barnen att Tomten med hjälp av magi antar en skepnad av en av gästerna. I år morphade han sig till Andy.

image

Alltså, hur husmoderligt smart får man (jag) bli? Vi äter samma mat till Thanksgiving som till jul, jamen så klart man gör en dubbel sats och fryser in! Och detta hade INGEN tidigare tänkt på!

Och så färdigkokt kalkon som bara ska värmas. Jag ska fan skriva en bok med titeln Housewife Hacks.

image

På nåt sätt visste herr Santa att jag gillar Michael Kors…

image

28 december. Vi såg Shen Yun = en kinesisk dansuppvisning med fantastiska kläder, musik, dans (duh) och bedårande bakgrunder. Den kritiserar starkt Kinas politik och är därför förbjuden i hemlandet. Väldigt speciellt och rekommenderas starkt!

image

Shen Yun ägde rum i Long Center.

 

Vår nyårsmiddag bestod av kyckling med hummus från en Food Truck i parken Vic Mathias Shores som vi försökt gå till varje år, men det har alltid varit inställt pga kyla (15 grader Celsius i år!). Lite konserter också med ditt favoritband (country).

 

image

Vi gjorde sedan 180 grader i miljöbyte och ramlade in på Black & White Ball som anordnades av Austin Swing Syndicate och hölls på The Mansion, en av Austins glassigaste lokaler. (Kolla in tjejen där, helt ovetande om sin urringning som spelat henne ett spratt!)

image

Klädkoden var svart och vit. Inte så svårt på nyårsafton. Ändå var det en och annan grönklädd nisse som inte hajat… Andy fick i alla fall ett ragg på den här flugan: En överförfriskad äldre dam med jättestilig klänning där ett svart BH-band halkat fram.

image

Där till höger har nån somnat! En kvart före tolvslaget! Huvvaligen. :-O

image

Ingen nyårsafton utan en smått creepy docksamling.

Mest minnesvärda var en kille som var en liten, klassisk nörd by day och John Travolta by night. Dansade brallorna av alla och brudarna slogs om honom. Nu är vi sugna på att köpa en stå-bas.

 

Gott Nytt 2017 på er alla gnuttar! 

Förd bakom ljuset

Årets Trail of Lights var spektakulärt som vanligt. I år fyller dessutom Zilker Tree (den stora julgranen i masten) 50 bast. Ja må den leva uti hundrade barr (eller ljus kanske, fast då blir det mer än hundra)!

Det är härligt med traditioner! Andy blev sur på väg in till stan på grund av trafiken och parkeringen. Sen var det folk överallt, trots att vi betalat 20 dollar extra för en VIP-biljett. Musiken var gräsligt ostig. Som det ska va!

image image

Att åka pariserhjulet står på vår bucket list, men blev inte av i år heller – typ två timmars kö! 

image

Detta ska föreställa Pennybacker Bridge. Vet inte om det gör det, men jag tror att den var ny för i år.

image

Turururururururuuu BAT CAVE! 

image

De tre vise männen sponsras av Rudy’s. 🙂 

image image

Texas är jordens mittpunkt, jajemen! 😉

image image

 

Nu la jag säkert upp ungefär bilder som jag lagt upp tidigare år. Men jag skyller allt på traditioner! Jul ska vara tjatigt, så det så.

Drömkåken 2.0

När jag kom tillbaka från semestern i Sverige var det som om någon liten gud där uppe pekade på min hjärna med ett trollspö och sa: ”Köp ett hus! Nu! … Ja, öppna real estate-appen då åtminstone!” Räntorna hade gått ner och barnens mamma hade precis flyttat söder om stan sedan sist. Så nu gällde det att passa på innan räntorna gick upp igen eller innan hon skilde sig från sin nya och flyttade tillbaka (stor risk på båda).

Det började en regning dag med ett ”Open House” som visningar ofta kallas här i USA. Trevåningshus med hiss, utsikt över downtown, tennisbana och två gästhus i Eanes school district (drömma kan man ju alltid). Lustigt hur vi tänkte för ett år sedan när vi gick på de första visningarna, att vi skulle försöka vara lite representabelt klädda så där. Men priset här i Austin har tydligen ingen betydelse – folk går på visningar i typ mysbrallor oavsett prisklass.  🙂 Rätt skönt ändå.

Ganska snabbt hittade vi vad vi trodde var vårt drömhus. Enorma balkonger och utsikt från alla rum över en golfbana. Där kunde man sitta hela dagarna och kolla på alla spelare. Uterum av trä utanför badrummet där man kunde gå ut och torka med en latte i näven efter duschen. Om det inte varit för yarden – vem promenerar frivilligt ut på orange asfalt när det är 40 grader varmt? Efter att ha kollat på huset två gånger kom vi fram till att det inte var värt att fixa.

cypress_point

Bedårande utsikt…

cypresspoint2

…tyvärr då med den fulaste yarden i stan.

 

När man blivit lite mer varm i kläderna var det dags att boka några privata visningar. Ett hus var helt tomt sånär som på en papegoja i trädgården som satt och visslade, klickade och pratade som en radio! Mycket ska man se innan ögonen ploppar ut. Ett fult, futuristiskt nybygge med en pool med strömmar man kunde simma emot och ett träruckel till granne precis intill. Ännu ett drömhus som föll på att terassen var två feet för liten och det inte fanns några skuggande träd (japp, vi blev kallade kräsna minst en gång!). 4 tunnland mark med 550 kvm hus utan garage och med ett rum som var så blött att det bildats alger på stenväggarna. En pool med en stor widescreen-tv precis ovanför. En liten odräglig tjej som hoppade i sängen i master bedroom och sa: ”Det HÄR ska bli mitt rum!” och sedan fick ett utbrott när hon inte fick klappa katten och fick bäras ut slängd över pappas axel.

princewilliam

Vackra Klara med en röst ala sportkommentator.

turnbuoydr

Detta hus dissade vi galet nog. Men det blir för varmt på sommaren, lovar.  😉

beecave_futuristiskt

Ballaste köket?

crystalcreek

Lite alger i vardagsrummet någon?

jester_estates

Bakom luckorna satt en blaffig tv.

Många mäklare hann vi också med att träffa. Allt från medelålders barbie till 20-åring assistent som inte visste någonting. Bulldoggsliknande gubbe som var nästan helt tyst, snygg proffsig kvinna i den lilla svarta och statementhalsband (henne hade vi möte med på Starbucks en gång), en äldre erfaren dam som berättade att hon en gång halkat i med halva benet i någons pool samt att väldigt många tappar sina mobiler på visningar i hus med pooler (klassiskt i-landsproblem). Kille som föreslog att man skulle ha tre stora julgranar bredvid varandra på balkongen på husets framsida, riktigt så där Texas-pråligt (jodå, han var helt seriös). Och så en av våra favoriter – den världsvane med franskt efternamn och långt grått hår som gjorde ALLT för att sälja. Han visade föreningens privata brygga, han bjöd på kokosnötbubbelvatten (La Croix, vi köper det jämt sedan dess) och ringde stup i kvarten till vår mäklare och frågade om vi lagt nåt bud än för att sedan vräka ur sig: ”Jag är så trött på det här jäkla huset! Jag skiter i vad det säljs för!”  😀 (Säljaren var tydligen apjobbig.)

turnbuoydr2

Tre julgranar härdå – fasen vad classy!  🙂

 

Så plötsligt en dag hände en intressant grej. Jag hade hittat ett hus i Jester Estates som jag blev eld och lågor över. Andys intresse var ganska svalt, men jag kände på mig att det här skulle leda till nåt bra.

Grymt spännande fortsättning följer…

 

 

Vi skyller ALLT på Trump! :)

trumps_usa

Tiden efter valet har känts lite overklig. Dagen precis efter kom rekordmycket snö i Stockholm, mer än på 111 år. Jag tror inte att det var någon tillfällighet. Under OJ Simpson-rättegången gjorde man mätningar med en Reg machine (en sorts slumpgenerator) och vid kritiska ögonblick, t.ex. när han frikändes, visade maskinen ovanligt ensidiga resultat. Människor kan helt klart påverka atomer med sina tankar.

En massa andra konstiga saker hände. En kompis la upp det här på Facebook:

donaldtrump_facebook

Några timmar senare dog hans mormor.

En svensk kompis’ morbror drabbades akut av rosfeber och fick föras till sjukhus. Dock blev ambulansen sex timmar försenad på grund av snökaoset.

Vi hade själva en lite ansträngande dag med en kille som skulle värdera huset. Så snart jag snyggat upp hela kåken och det ringde på dörren upptäckte jag att jag hade ett stort hål där bak i brallan… Nåja det kunde ju varit värre. Och det blev det också. Ett par timmar senare meddelade Andy att hans mamma, som var nyopererad, hade fått en allergisk reaktion av smärtstillande. Hon har Myasthenia gravis och medicinen gjorde att musklerna la av så att hon inte kunde andas. (Vi har en liten teori om att hon inte alls har MG, utan hon hade antagligen polio som barn och då kan man få konstiga nerv-/muskelsjukdomar efter flera år.)

Vi bestämde oss för att åka till sjukhuset, men Andy blev fast på jobbet. Så jag gick hemma och väntade och väntade, pratade med Pumpan och åt popcorn till middag.

Innan valet hade jag sett framför mig hur jag skulle spela Coldplays ”Viva la vida” på högsta volym, en sång som handlar om en fallen diktator, om en man som inser att Sankte Per nog inte kommer att ropa upp honom när det blir dags att komma in i himlen. Nu spelade jag den på repeat medan Pumpan såg på med sina sorgsna blå ögon. ”Jahupp, vad ska hända med oss nu?” såg det ut som om hon tänkte.

Så fort Andy kom hem åkte vi till sjukhuset i Round Rock, men stannade till vid In-n-Out Burger på vägen för att äta burgare med animal fries. Så en refill på läsken och pang iväg igen. Andys mamma mådde ganska bra. Kanske hade valresultatet hjälpt henne, hon är ett troget Trump-fan.

in-and-out-burger-animal-fries

Nu har vi kommit över den värsta chocken över att Trump är president (även fast det säkert blir fler chocker framöver). Vi kommer antagligen spara en hel del i skatter men samtidigt gjorde paniken över valresultatet att boräntorna sköt i höjden. Så det går väl på ett ut.

Om fyra år ska jag lyssna på den här låten och vråla med, ”ooooooooooh”.

I val-fiskens buk

donald trump mot hillary

Jag fick inte rösta i år (kan bli medborgare först om ca 1,5 år), men jag följde med Andy till vallokalen som moraliskt stöd.

Det var inte bara presidenten som skulle väljas, utan även kommunfullmäktige och Proposition 1 som är viktiga för oss Austin-bor.

image

image

Här lägger Andy sin röst på Hillary (såklart), Jimmy Flannigan (som senare vann) och emot Prop. 1 (som gick igenom). Buu, nu blir det ännu högre fastighetsskatter.

image

 

Vi körde ännu en kväll på Alamo Drafthouse under valvakan. Man måste ju få upp stämningen lite!

image     image

Vi tröståt pizza medan en tomte i randig mössa bredvid oss studsade upp och ner i sin stol. Han var mäkta upprörd skulle man kunna säga. Visade oss ett sms där en av hans polare skrivit ”FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK…”

image

När Trump tog Ohio började i alla fall jag bli riktigt rädd. Men damerna till vänster skrek av glädje.

Annars måste man även tänka på att vissa stater alltid är röda och vissa alltid blå. Citat Andy, ”om så en apa ställde upp i valet för republikanerna i Oklahoma så skulle den vinna”.

image

Tur vi redan sålt ALLA våra aktier innan valet… 😉

image

Fick se resten hemma på paddan, men valvakan höll på tills efter läggdags. Andy gick upp mitt i natten och kollade tiden. Då hade han fått en massa notifications på sin telefon att Trump vunnit. Lätt att somna om… inte.

Vaknade upp till en surrealistisk dag och försökte hitta en ”silver lining”. Tja, våra skatter kommer inte att höjas i alla fall och vi spar pengar på att Extended Healthcare Program inte införs. Boräntorna kanske inte heller höjs på ett tag.

Känns ju surt att de flesta i USA har röstat på Hillary men p.g.a. det dumma systemet med elektorsröster kunde hon ändå inte vinna. Då är ju de flesta inte nöjda? Demokrati?

Hillary vann för övrigt i Austin, Dallas, Houston och San Antonio.

 

 

Internationella Godisbytardagen

Halloween i Texas.

Fördelar:
Man behöver inte frysa rumpan av sig.
Godisarna är extra stora.

Nackdelar:
Chokladen smälter.
Man blir blöt av svett under Halloweenkostymerna.

Det började på lördagen när vi tog ungarna till parken. Stor fest som vi inte hade en aning om! Kollade telefonen och ja, mycket riktigt, det var husägarföreningens party och vi var bjudna.

Spökbowling, kostymtävling och djuruppvisning. Och någon hade lagt ut en Lure Module i parkens Pokéstop. Oförglömligt. 🙂

image

Frankensteins pumpa, en vinnare?

image

Sköldpaddan Rocky fick nya beundrare.

image

image

Så på måndagen var tiden inne för det årliga Trick or Treat. Jag och Andy var utklädda till kanin med svarta spetsöron respektive ängel. Barnen var Transformers, fast det enda de transformerades till var trafikfaror som girigt rusade rakt ut i gatan. Men vem skulle inte riskera livet för en hel pumpa full av (en sås av) godis? Man ser massa roliga grannar också, helt plötsligt möter man ett stort bacon.

Hemma ringde en massa små sötisar på dörren medan det självspelande pianot plonkade skräckfilmsmusik. Förra året hade jag precis plockat upp en kattbaja från golvet när det ringde på dörren. Jag var tvungen att välja mellan att ignorera de stackars godishungriga barnen eller dela ut karameller med en besmittad hand… Sedan gav våra ungar bort typ hela skålen till den första grupp som plingade på och panik uppstod. Men eftersom Halloween var en måndag i år var det nästan lite tråkigt dött.

I år var sista gången vi får uppleva exakt den här typen av Bus eller Godis. Jag ska berätta varför i ett senare inlägg!

image

Iiiiiiiiih en hoppspindel!

image

Och här är han som vart biten av hoppspindeln.

image

image