Kompisar vänner friends

Nya vänner kan dyka upp när man minst anar det, i alla fall här i USA. Får jag lov att presentera det senaste tillskottet till vänkretsen: Mr Försäkrings-Nisse.

Den här tjoppen har tjatat på oss i flera år om att vi ska komma på personlig rådgivning. Och så äntligen blev det av. In till kontoret bar det av där vi blev matade med diverse information. Vi trodde aldrig att karln skulle sluta prata och jag började ärligt talat glida bort.

Sen när vi chitchattat om en massa ytliga, vardagliga saker så frågade han vad vi gör på fritiden. Vi berättade att vi gör iPhoneappar. Han berättade då att han hade en jättebra idé till en app. Jag tänkte för mig själv, ”det har väl alla”? Men sen blev han nästan manisk. Han började prata om att den skulle bli uppköpt av Facebook för en miljard dollar. Så bra var hans idé. Medan jag skrattade inombords hade Andy och han redan bestämt ett möte på Starbucks där vi vidare skulle diskutera saken.

När vi kom dit hade han inte köpt något kaffe och han skulle inte ha något annat heller. Däremot så tänkte han ta av Andys vatten. Det hela verkade väldigt flummigt men det roligaste var när Herr Mundiarré påstod att han egentligen är introvert. Några dagar senare fick han oss att skriva på ett NDA. Vi fick inte berätta för någon om hans briljanta idé. Några månader senare kom det dock fram att han redan hade förklarat konceptet för flera av sina vänner. Han är allt en lustig filur. Vi vet inte om han extremt sexistisk lagd, men han verkar typ tro att jag är helt blåst.

Vi var hemma hos honom en gång också. Vi pratade inte om appen på hela tiden, även fast det var därför vi hade kommit dit. Sen skulle vi åka och titta på solnedgången, men så klart hade solen redan gått ner när vi kom till platsen. Slutligen skulle vi höra en sång och lyssna noga efter en refräng som aldrig kom.

Igår när vi skulle till en finansrådgivare och väntade utanför dennes kontor så tittade jag ner från övervåningen och jag såg vår nye polare där nere. Vi hade glömt det, men hans jobb låg i samma byggnad! ”Fort fort, vi sticker och gömmer oss i bilen!” sa Andy. En blandning av skräck och förtjusande spänning. Vännen gick förbi bilen flera gånger också, men vi gömde oss bakom en solskärm och Andy fällde bak sitt säte så att han skulle kunna ta skydd bakom mig. Han fnissade som ett litet barn.

Vi har inte hört av oss på jättelänge och om inte han ringer så gör nog inte vi det heller.🙂

Ett skolexempel

Skolstarten. En blandning av ångest och skräckblandad förtjusning. Denna vecka började tvillingarna den fruktade skolan. Fast det enda läskiga med den här skolan är att barnen börjar klockan 07:30.

I USA börjar barnen förskolan (aka Kindergarten) vid fem års ålder. Då ska de kunna alfabetet, stava sina namn, räkna till 20 med mera. Lite nervöst i och med att de ännu inte kan prata rent och knappt hålla i en penna.

Lustigt förresten att man ska vara så tidig med sådana grejer i det här landet, när barnen samtidigt ska jag äta barnmat tills de är 12, sova med blöja, prata barnspråk osv. Men iallafall, vi tror det här blir skitbra. Nu får de lära sig att veta hut!

Man kan gå till skolan från vårat hus. Det tar ungefär 20 minuter (att åka bil tar 40 minuter på grund av parkeringen). Visst har skolan ändrats under de decennier sedan jag själv var i skolåldern, men det känns ändå som det är ganska stor skillnad mellan det amerikanska och svenska skolväsendet. För det första, så rejtar man skolor på en skala från ett till tio. I vårat neighborhood har skolorna väldigt höga betyg. Tacka fan för det, vi betalar skyhöga fastighetsskatter och allt går till skolorna. Då får man ändå betala allt material samt lunchen själv (vi betalar i och för sig bara en lunch eftersom Ethan vägrar äta annat än Clifbars till lunch). Lärarna är uppdaterade på den senaste forskningen och det är nolltolerans mot mobbning.

Direkt när vi kom dit på introduktionsdagen möttes vi av personal som sa ”OH MY GOD, HOW CUTE!!!” när barnen klev in.

En lärare hade fridfull musik och ett stort bildspel med foton på sig själv tillsammans med olika barn.

IMG_5860 IMG_5864

På nåt sätt tror jag inte det här skulle kunna hända i Sverige, vi skulle tycka det var creepy.

IMG_5867 IMG_5868

Slagord på väggarna, kan nog funka. När jag var liten var det bara klotter och fula, mörka målningar.

IMG_5871

Munkar till skollunch första dan.😉 Sköja bara, men kunde varit.

Nu har det gått en vecka och Ryan har redan utnämnts till värsting på fritids, YMCA. ”Young man, there’s no need to feel down, I say young man, pick up your friend that you shoved off the ground…”

Barhäng med mjau

Austin is turning Japanese, I think it’s turning Japanese, I really think so! Nu har vi också, liksom våra vänner i Japan, fått ett kattcafé. Kattälskare som vi är allihopa ville vi förstås kolla in det. Den japanska versionen som jag har sett på tv är en snygg, städad miljö där katter hoppar upp på spejsiga barstolar. Det är nästan bara män som besöker dessa kattcaféer efter att de har blivit ivägkörda av sina fruar.

Varianten som nu har flyttat in i downtown är något annorlunda. Den drivs av tjejer med blått hår och klientelet är mestadels hipsters och studenter. Öppnandet av caféet var dramatiskt. Byggnaden tillhörde nämligen tidigare en pinataaffär. En helt vanlig dag när de anställda kom till kontoret var byggnaden jämnad med marken, riven, helt utan förvarning. (Pinata store som blir demolerad – ironi?) Därför var det många som demonstrerade utanför på den stora dagen då stället öppnade.

När vi kom in genom dörrarna fick vi direkt skriva på ett kontrakt. Det är inte fikets fel om vi blir rivna av katter och vi lovar att inte plocka upp några stackars kissar för då blir de sjösjuka. Alla katter med rött halsband kunde man adoptera, de som bar blått tillhörde caféet. Det var en ganska lång väntetid och vi gick runt i den lilla shoppen medan vi väntade. ”Åh vad är det här för roliga kattleksaker – varmkorvar med ketchup på!” tänkte jag och stack ut handen. Där var det nära att jag vidrörde någon stackares mat som stod på en bricka i ett hål i väggen och väntade. Enligt restriktioner gällande mat fick caféet inte servera mat på samma ställe som katterna gick omkring. (Så i stället är det bättre om någon människa nyser på maten? Lol.)

Kattfiket var ytterst flummigt och vi såg faktiskt inte så himla många katter. Men maten var schysst!

IMG_1848

Blue Cat Café är det riktiga namnet på the place to be.

IMG_1872

Austin är ju en musikstad så alla kattleksaker var musikrelaterade.

IMG_1875

IMG_1861

Större än vårt katträd!

IMG_1885 IMG_1899

Katterna kunde lätt gå in genom en kattdörr högt upp på väggen för att gömma sig bakom kulisserna när de blev trötta på människor. En katt försökte gå på hyllan och komma fram men blev blockerad av andra katter i vardera ände, så han kunde inte komma ner. Stackarn. 

IMG_1901 IMG_1902 IMG_1903

Jag vet inte om jag kan rekommendera detta ställe, men gölligt var det ju!

 

 

16 jan 16

Sagan om den gröna skönheten

Jag är kanske 12 år gammal och min pappa visar mig tre smaragder som han köpt av sitt colombianska ex på 80-talet. Han berättar att de är värda mycket men att han fått dem för ett bra pris och om man väntar tillräckligt länge så kommer de att stiga i pris. För ädelstenar tappar aldrig i värde.

15 år och otaliga guldpriskrascher senare går min mamma iväg till en hovjuvelerare i Stockholm och ber att få stenarna värderade. Juveleraren tittar på dem i ca två minuter och säger att de är värda ungefär hälften av vad min far betalat. ”Jahapp, han har blivit lurad. Var väl någon hämnd från exets sida,” resonerade vi i många herrans år. Bra visdomsord liksom: Köp aldrig ädelstenar ”billigt” av ett ex.

Ytterligare kanske något decennium passerar och jag säger till morsan att hon ju lika gärna kan sälja dem billigt och acceptera förlusten. Strunt samma om man råkar ha skänkt några lök till en kvinna som förmodligen behövde pengarna bättre än vi. Men först! Först kan vi väl gå till Jared här i Austin och fråga om de kan värdera den? Få en second opinion. Sagt och gjort, ner med stenen i en plutteliten zip lock bag och så iväg. Men vänta ett tag! Affären ska ha 99 dollar för att göra värderingen. Haha, löjligt! Smaragden kanske inte är värd mer än 5000 spänn och så ska de ha nästan 20% av det. Näää. Fast jo, nyfikenheten tar till sist över.

Kvinnan som gör värderingen är en certifierad ”gemologist”. Hon pysslar med det här dagarna i ända och har säkert sett ett och annat fantastiskt. Mamma och jag sitter på varsin stol och tittar nyfiket medan kvinnan fixar med luppar, kamera och datorprogram. I fem-tio minuter håller hon på. Till sist printas ett prydligt certifikat ut. ”Här får ni ett original och en kopia, ni kan använda dokumentet for insuance purposes.” Nästan mållös pekar jag på en siffra med ett dollartecken framför. ”Är detta vad smaragden kan vara värd?” frågar jag. Svaret är ett ledigt ”ja”. Vi som hade tänkt gå till Lakeline mall och shoppa, men nu vågar man nästan inte det.

”Vi som har trott i alla år att min far blev lurad!” säger jag. ”Ingen har blivit lurad!” säger kvinnan. ”Det är en colombiansk smaragd, väldigt ren och klar färg. De börjar bli ovanliga nu, därav priset.”

Vilka nöjen man kan ta sig för! Nu måste vi bara värdera de andra två stenarna också så kommer vi nästan känna oss lite smygtäta sen (men bara nästan).

IMG_4377-2

Blött var det här

Det regnade lite i förra veckan. Blötaste maj i mannaminne tydligen. Så här ser det ut i vårt neighborhood nu:

IMG_4240

Vår granne postade i Next Door-appen.

Så vi bestämde oss för att åka dit och kolla. 

IMG_4236IMG_4225   IMG_8481

Titta, en port till Narnia! 

 

Och under en skogspromenad i grönbältet nedanför upptäckte vi flera vattenfall som inte var där förut. Jippie!

9E7B2755

 

 

Rök i oasen

Mamma hade kommit på det perfekta sättet att fira min morbrors födelsedag på – kidnappningsmiddag på The Oasis. Vi skulle hämta moster och morbror och sedan köra dem till ”det hemliga stället”. Men planen gick inte riktigt som vi tänkt oss.

Minns ni att vår bil luktade fjärt? På väg till deras hotell började den skramla förfärligt och köra konstigt. Den började rycka och hoppa! Det blev att vända tillbaka hem och beställa Uber. Samt skicka ett sms till de andra att de också måste åka med Uber.

Jag tror mamma blev lite sur på mig för att jag tyckte det var konstigt att fråga personalen om hon kunde få ställa en bukett med blommor i vatten medan vi väntade på vårt bord. Ibland glömmer jag att detta är USA och att allting inte är så stelt, utan man kan få göra lite specialare ibland.😉

Precis när vi satt oss såg vi något som såg ut som århundradets grillfest tvärs över viken. Men tyvärr, ingen BBQ – det var någon stackars lirares hus som brann! Nu började det komma lågor och röken blev allt värre. Brandbilar skrek och en helikopter dundrade över himlen. Huset gick inte att rädda utan brann ner till grunden.😦

Vilken start på middagen! Men sen blev det Ja Må Han Leva och fina blommor och en fotograf kom och tog kort (försökte se till så inte röken i bakgrunden skulle synas). Till sist – såklart – den berömda solnedgången.

IMG_1443

IMG_1449

IMG_1456

Branden drog en del publik.

IMG_1493

Samtidigt på våningen nedanför:

IMG_1463

IMG_1496

IMG_1495

Är det Beau himself som alltid åker i flygplanet vid solnedgången?

IMG_1503

The Oasis är som ett museum, alltid massor att kolla på.

IMG_1512 IMG_1539

 

Desserten intogs hemma efter en mycket underhållande färd med en UberX (extra large bil). Föraren berättade att han körde för Uber för att hans dotter och hennes mans flyttat hem till föräldrarna igen. För att flytta ut krävde de möbler. Utpressning med andra ord.😉

IMG_1549 IMG_1575

Bilen fick åka ambulans till doktorn nästa morgon – baj baj bajslukt! 

Spelet är över för Uber

I helgen besökte jag en amerikansk vallokal för första gången. Det gällde en folkomröstning angående något jag kände extra starkt för: Den mobila taxitjänsten Ubers vara eller icke vara!

Jag kan inte ösa nog med lovord över Uber. En bil svänger upp till huset inom 7 minuter (längsta väntetid ever: 16 minuter) och tar en vart som helst för en tredjedel av priset för en taxi. Oumbärligt för gäster som då inte behöver hyra bil, för ungdomar som inte har råd med egen bil ännu eller har råkat supa sig fulla i downtown och måste hem, för folk som inte har hunnit skaffa körkort ännu (hehe, varför tittar ni på mig??)… Mamma och jag kunde ta katterna till veterinären medan Andy jobbade, Uber räddade vårt arsle när Andys bil plötsligt fick för sig att sluta funka, när vi inte hade tid att skjutsa till flygplatsen osv.

Jag har träffat på många roliga förare. Häromdagen åkte jag med sångaren i Die Krupps son. Han berättade att han nyligen fått en ”one star rating” efter att han skjutsat en rabbin och en muslimsk kvinna till flygplatsen genom Ubers carpoolsystem. Innan kvinnan steg på hade rabbinen suttit och fällt oanständiga kommentarer om tjejer på gatan. ”Åh kolla rattarna, hoppas det är henne vi ska hämta!” ungefär. De hade senare börjat bråka om religion av alla grejer.🙂 En annan förare var tv-spelsnörd och hade kanske hört talas om mitt band. Eller den där taiwanesiska mannen som hade bott i USA i 40 år och berättade om sitt liv.

Men nu är det tyvärr slut med både Uber och deras konkurrent Lyft i Austin. I alla fall på ett tag. I lördags röstade 56% för att alla taxitjänster måste ta fingeravtryck på sina förare, något som dessa företag vägrar. De flesta som röstade emot Uber verkade aldrig ha använt tjänsten. Många Uberfans är studenter som kommer från andra stater och inte är röstberättigade. Amerikaner suger också på att rösta. 65.000 personer skrev på en petition för att Uber och Lyft skulle få vara kvar med gällande regler, men i folkomröstningen deltog endast 70.000 personer totalt. Soffliggarantalet är enormt! (Inte konstigt att fånar som Donald Trump går vidare.)

Tyvärr tror jag att Uber förargade många människor när de inte ville rätta sig i ledet och inte ens ville förhandla med kommunen. Det sägs att deras namnbaserade bakgrundskontroller ibland genererar folk som har ett kriminellt förflutet men att Uber struntar i det. Kostnaden för fingeravtryckskoll är endast $40 och man har en månad på sig, så det kan inte vara det som lett till Ubers/Lyfts ultimatum. Vi gissar att de inte vill rätta sig efter varenda stads regler, då de kan vara helt olika och även ändras. Det blir väl antagligen en administrativ mardröm? Men de kunde väl i alla fall visat lite god vilja och inte varit så näsvisa?

Vi tror och hoppas att Uber kommer tillbaka på ett eller annat sätt. Så länge får vi väl använda oss av den hittills ganska risiga tjänsten GetMe som nu, inte helt förvånande, har slagit rekord i registrerade förare. Till bakåtsträvare som vill stoppa app-baserade taxitjänster säger jag som mitt gamla favoritband, Agent Steel: ”YOU CAN’T STOP IT, IT’S ALREADY COMING!”

IMG_3864

Vi var tvungna att gå till en kyrka och rösta. Tycker själv att Uber var en gudagåva.😉

Haj på er pirayor

En grå, lite kylig dag. Vad göra? Dra till Austin Aquarium! Det har fått dåligt betyg på nätet men orka bry sig. Var faktiskt riktigt skoj, säkert ännu roligare nu när man inte hade några förväntningar alls.

grön leguan

Min mamma adopterade nästan denna lilla best. Hon längtade nog efter sin sköldpadda.🙂

stingrockor

Allting i USA är ett petting zoo. Pirayor någon? 

muräna

Helluuuuu!

rocka stingrocka

Say cheese!

IMG_1331

Fisk eller dammsugare?

IMG_1353

Eller skosula? 

mal fisk catfish

Morrhår och ärtor.

Orm akvarium

Bara jag som tycker den här är cute?

Massa gulliga undervattenmjukdjur i gift shoppen. Jag köpte två. Morsan tyckte att jag började bli som Mike som har typ 50 kvadratmeter fulla med mjukisar. Men jag har nog en bit kvar tills dess, lugn bara lugn.😉

Tog med våra två ”rookies” till Rudys också. Om man är nykomling så får man ett glatt välkomnande i kör från dem som jobbar där.

Rudys Austin Texas

 

 

2 ja 16

Ninja Turtles, sockervadd och kallt kaffe

Nyårsafton. Högtiden man planerar för i sista minuten. Man har satsat allt på julafton/juldagen och glömt bort att det kanske är dags att boka bord någonstans. Men det går att vara lite seg här i Austin, det finns oftast något ställe som inte ännu är fullbokat. Jag kom på att den där restaurangen vi var på Alla Hjärtans Dag var grym och det fanns fortfarande platser lediga. Den har bytt namn till Dine.

Kvällen började med Grevinnan och Betjänten på Youtube. Sen skynda sig till downtown. Mina fötter började gråta av skorna och hur mycket jag än stoppade dem med toapapper var de som osthyvlar. Så jag fick gå omkring i mockasiner hela nyårsafton (men jäkla tur att jag tagit med mig extratofflor!).

Dagen till ära hade restaurangen en särskild Tasting Menu.

IMG_1102

Dine Austin texas

Dine restaurant

Underligt med potatismos OCH potatisklyftor i samma rätt.🙂

Dine dessert restaurant

Detta är inget får utan något sorts lyxigt sockervadd. 

Nu var vi mätta och goa och redo att se lite fyrverkerier. Detta skådespel skulle börja kl. 10. Japp, de är lite konstiga här i USA som tjuvstartar två timmar med raketerna. På hotell Driskills hemsida hade det stått att man kunde se dem från takterrassen, men när vi kom dit fick vi veta att ingen sådan utkiksplats fanns. Gud vad konstigt. Så vi traskade runt i HELA downtown för att hitta ett bra ställe, vi gick t.o.m. tillbaka till restaurangen. Inga andra hotell hade heller någon lämpligt ställe att ställa sig på. Så vi fick gå nära the action och ställa oss på en bro. Det var rätt så kallt men man såg riktigt bra.

IMG_1158

ninja turtles austin 6th street

Man ser alltid lite lustiga saker när man promenerar omkring på 6th street. 

Sedan var det Driskill för hela slanten. Här skulle vi invänta tolvslaget. Men först hitta sittplatser i vanlig ordning. Precis när vi hade flyttat runt en massa stolar tvärs över hela lokalen så blev några enorma fåtöljer med plats för två pers styck lediga. Väldigt lustiga människor som satt där. Någon brud som var mer än lovligt förfriskad och nån cowboy som raggade (??) på min morsa. Hans fru satt bredvid och såg uttråkad ut. Vi beställde Irish coffee som var kall och inte hade någon grädde.

IMG_1168

Och titta, Gustavo Fring var där! 

Tolvslaget var nedräkning och Old Lang Syne och yada yada. Sen var det någon som gifte sig på Driskill denna kväll och ett brudpar kom ut och blev blombeströdda. På väg tillbaka till bilen såg vi någon knytnävsfajt mitt i gatan där bilar kör. Ena snubben hade ett stort gitarrcase. Någon som inte fått betalt för ett gig eller?🙂

Kvällen slutade med att Andy och jag käkade fläskkotlett vid typ 4 på natten.