Barhäng med mjau

Austin is turning Japanese, I think it’s turning Japanese, I really think so! Nu har vi också, liksom våra vänner i Japan, fått ett kattcafé. Kattälskare som vi är allihopa ville vi förstås kolla in det. Den japanska versionen som jag har sett på tv är en snygg, städad miljö där katter hoppar upp på spejsiga barstolar. Det är nästan bara män som besöker dessa kattcaféer efter att de har blivit ivägkörda av sina fruar.

Varianten som nu har flyttat in i downtown är något annorlunda. Den drivs av tjejer med blått hår och klientelet är mestadels hipsters och studenter. Öppnandet av caféet var dramatiskt. Byggnaden tillhörde nämligen tidigare en pinataaffär. En helt vanlig dag när de anställda kom till kontoret var byggnaden jämnad med marken, riven, helt utan förvarning. (Pinata store som blir demolerad – ironi?) Därför var det många som demonstrerade utanför på den stora dagen då stället öppnade.

När vi kom in genom dörrarna fick vi direkt skriva på ett kontrakt. Det är inte fikets fel om vi blir rivna av katter och vi lovar att inte plocka upp några stackars kissar för då blir de sjösjuka. Alla katter med rött halsband kunde man adoptera, de som bar blått tillhörde caféet. Det var en ganska lång väntetid och vi gick runt i den lilla shoppen medan vi väntade. ”Åh vad är det här för roliga kattleksaker – varmkorvar med ketchup på!” tänkte jag och stack ut handen. Där var det nära att jag vidrörde någon stackares mat som stod på en bricka i ett hål i väggen och väntade. Enligt restriktioner gällande mat fick caféet inte servera mat på samma ställe som katterna gick omkring. (Så i stället är det bättre om någon människa nyser på maten? Lol.)

Kattfiket var ytterst flummigt och vi såg faktiskt inte så himla många katter. Men maten var schysst!

IMG_1848

Blue Cat Café är det riktiga namnet på the place to be.

IMG_1872

Austin är ju en musikstad så alla kattleksaker var musikrelaterade.

IMG_1875

IMG_1861

Större än vårt katträd!

IMG_1885 IMG_1899

Katterna kunde lätt gå in genom en kattdörr högt upp på väggen för att gömma sig bakom kulisserna när de blev trötta på människor. En katt försökte gå på hyllan och komma fram men blev blockerad av andra katter i vardera ände, så han kunde inte komma ner. Stackarn. 

IMG_1901 IMG_1902 IMG_1903

Jag vet inte om jag kan rekommendera detta ställe, men gölligt var det ju!

 

 

16 jan 16

Sagan om den gröna skönheten

Jag är kanske 12 år gammal och min pappa visar mig tre smaragder som han köpt av sitt colombianska ex på 80-talet. Han berättar att de är värda mycket men att han fått dem för ett bra pris och om man väntar tillräckligt länge så kommer de att stiga i pris. För ädelstenar tappar aldrig i värde.

15 år och otaliga guldpriskrascher senare går min mamma iväg till en hovjuvelerare i Stockholm och ber att få stenarna värderade. Juveleraren tittar på dem i ca två minuter och säger att de är värda ungefär hälften av vad min far betalat. ”Jahapp, han har blivit lurad. Var väl någon hämnd från exets sida,” resonerade vi i många herrans år. Bra visdomsord liksom: Köp aldrig ädelstenar ”billigt” av ett ex.

Ytterligare kanske något decennium passerar och jag säger till morsan att hon ju lika gärna kan sälja dem billigt och acceptera förlusten. Strunt samma om man råkar ha skänkt några lök till en kvinna som förmodligen behövde pengarna bättre än vi. Men först! Först kan vi väl gå till Jared här i Austin och fråga om de kan värdera den? Få en second opinion. Sagt och gjort, ner med stenen i en plutteliten zip lock bag och så iväg. Men vänta ett tag! Affären ska ha 99 dollar för att göra värderingen. Haha, löjligt! Smaragden kanske inte är värd mer än 5000 spänn och så ska de ha nästan 20% av det. Näää. Fast jo, nyfikenheten tar till sist över.

Kvinnan som gör värderingen är en certifierad ”gemologist”. Hon pysslar med det här dagarna i ända och har säkert sett ett och annat fantastiskt. Mamma och jag sitter på varsin stol och tittar nyfiket medan kvinnan fixar med luppar, kamera och datorprogram. I fem-tio minuter håller hon på. Till sist printas ett prydligt certifikat ut. ”Här får ni ett original och en kopia, ni kan använda dokumentet for insuance purposes.” Nästan mållös pekar jag på en siffra med ett dollartecken framför. ”Är detta vad smaragden kan vara värd?” frågar jag. Svaret är ett ledigt ”ja”. Vi som hade tänkt gå till Lakeline mall och shoppa, men nu vågar man nästan inte det.

”Vi som har trott i alla år att min far blev lurad!” säger jag. ”Ingen har blivit lurad!” säger kvinnan. ”Det är en colombiansk smaragd, väldigt ren och klar färg. De börjar bli ovanliga nu, därav priset.”

Vilka nöjen man kan ta sig för! Nu måste vi bara värdera de andra två stenarna också så kommer vi nästan känna oss lite smygtäta sen (men bara nästan).

IMG_4377-2

Blött var det här

Det regnade lite i förra veckan. Blötaste maj i mannaminne tydligen. Så här ser det ut i vårt neighborhood nu:

IMG_4240

Vår granne postade i Next Door-appen.

Så vi bestämde oss för att åka dit och kolla. 

IMG_4236IMG_4225   IMG_8481

Titta, en port till Narnia! 

 

Och under en skogspromenad i grönbältet nedanför upptäckte vi flera vattenfall som inte var där förut. Jippie!

9E7B2755

 

 

Rök i oasen

Mamma hade kommit på det perfekta sättet att fira min morbrors födelsedag på – kidnappningsmiddag på The Oasis. Vi skulle hämta moster och morbror och sedan köra dem till ”det hemliga stället”. Men planen gick inte riktigt som vi tänkt oss.

Minns ni att vår bil luktade fjärt? På väg till deras hotell började den skramla förfärligt och köra konstigt. Den började rycka och hoppa! Det blev att vända tillbaka hem och beställa Uber. Samt skicka ett sms till de andra att de också måste åka med Uber.

Jag tror mamma blev lite sur på mig för att jag tyckte det var konstigt att fråga personalen om hon kunde få ställa en bukett med blommor i vatten medan vi väntade på vårt bord. Ibland glömmer jag att detta är USA och att allting inte är så stelt, utan man kan få göra lite specialare ibland.😉

Precis när vi satt oss såg vi något som såg ut som århundradets grillfest tvärs över viken. Men tyvärr, ingen BBQ – det var någon stackars lirares hus som brann! Nu började det komma lågor och röken blev allt värre. Brandbilar skrek och en helikopter dundrade över himlen. Huset gick inte att rädda utan brann ner till grunden.😦

Vilken start på middagen! Men sen blev det Ja Må Han Leva och fina blommor och en fotograf kom och tog kort (försökte se till så inte röken i bakgrunden skulle synas). Till sist – såklart – den berömda solnedgången.

IMG_1443

IMG_1449

IMG_1456

Branden drog en del publik.

IMG_1493

Samtidigt på våningen nedanför:

IMG_1463

IMG_1496

IMG_1495

Är det Beau himself som alltid åker i flygplanet vid solnedgången?

IMG_1503

The Oasis är som ett museum, alltid massor att kolla på.

IMG_1512 IMG_1539

 

Desserten intogs hemma efter en mycket underhållande färd med en UberX (extra large bil). Föraren berättade att han körde för Uber för att hans dotter och hennes mans flyttat hem till föräldrarna igen. För att flytta ut krävde de möbler. Utpressning med andra ord.😉

IMG_1549 IMG_1575

Bilen fick åka ambulans till doktorn nästa morgon – baj baj bajslukt! 

Spelet är över för Uber

I helgen besökte jag en amerikansk vallokal för första gången. Det gällde en folkomröstning angående något jag kände extra starkt för: Den mobila taxitjänsten Ubers vara eller icke vara!

Jag kan inte ösa nog med lovord över Uber. En bil svänger upp till huset inom 7 minuter (längsta väntetid ever: 16 minuter) och tar en vart som helst för en tredjedel av priset för en taxi. Oumbärligt för gäster som då inte behöver hyra bil, för ungdomar som inte har råd med egen bil ännu eller har råkat supa sig fulla i downtown och måste hem, för folk som inte har hunnit skaffa körkort ännu (hehe, varför tittar ni på mig??)… Mamma och jag kunde ta katterna till veterinären medan Andy jobbade, Uber räddade vårt arsle när Andys bil plötsligt fick för sig att sluta funka, när vi inte hade tid att skjutsa till flygplatsen osv.

Jag har träffat på många roliga förare. Häromdagen åkte jag med sångaren i Die Krupps son. Han berättade att han nyligen fått en ”one star rating” efter att han skjutsat en rabbin och en muslimsk kvinna till flygplatsen genom Ubers carpoolsystem. Innan kvinnan steg på hade rabbinen suttit och fällt oanständiga kommentarer om tjejer på gatan. ”Åh kolla rattarna, hoppas det är henne vi ska hämta!” ungefär. De hade senare börjat bråka om religion av alla grejer.🙂 En annan förare var tv-spelsnörd och hade kanske hört talas om mitt band. Eller den där taiwanesiska mannen som hade bott i USA i 40 år och berättade om sitt liv.

Men nu är det tyvärr slut med både Uber och deras konkurrent Lyft i Austin. I alla fall på ett tag. I lördags röstade 56% för att alla taxitjänster måste ta fingeravtryck på sina förare, något som dessa företag vägrar. De flesta som röstade emot Uber verkade aldrig ha använt tjänsten. Många Uberfans är studenter som kommer från andra stater och inte är röstberättigade. Amerikaner suger också på att rösta. 65.000 personer skrev på en petition för att Uber och Lyft skulle få vara kvar med gällande regler, men i folkomröstningen deltog endast 70.000 personer totalt. Soffliggarantalet är enormt! (Inte konstigt att fånar som Donald Trump går vidare.)

Tyvärr tror jag att Uber förargade många människor när de inte ville rätta sig i ledet och inte ens ville förhandla med kommunen. Det sägs att deras namnbaserade bakgrundskontroller ibland genererar folk som har ett kriminellt förflutet men att Uber struntar i det. Kostnaden för fingeravtryckskoll är endast $40 och man har en månad på sig, så det kan inte vara det som lett till Ubers/Lyfts ultimatum. Vi gissar att de inte vill rätta sig efter varenda stads regler, då de kan vara helt olika och även ändras. Det blir väl antagligen en administrativ mardröm? Men de kunde väl i alla fall visat lite god vilja och inte varit så näsvisa?

Vi tror och hoppas att Uber kommer tillbaka på ett eller annat sätt. Så länge får vi väl använda oss av den hittills ganska risiga tjänsten GetMe som nu, inte helt förvånande, har slagit rekord i registrerade förare. Till bakåtsträvare som vill stoppa app-baserade taxitjänster säger jag som mitt gamla favoritband, Agent Steel: ”YOU CAN’T STOP IT, IT’S ALREADY COMING!”

IMG_3864

Vi var tvungna att gå till en kyrka och rösta. Tycker själv att Uber var en gudagåva.😉

Haj på er pirayor

En grå, lite kylig dag. Vad göra? Dra till Austin Aquarium! Det har fått dåligt betyg på nätet men orka bry sig. Var faktiskt riktigt skoj, säkert ännu roligare nu när man inte hade några förväntningar alls.

grön leguan

Min mamma adopterade nästan denna lilla best. Hon längtade nog efter sin sköldpadda.🙂

stingrockor

Allting i USA är ett petting zoo. Pirayor någon? 

muräna

Helluuuuu!

rocka stingrocka

Say cheese!

IMG_1331

Fisk eller dammsugare?

IMG_1353

Eller skosula? 

mal fisk catfish

Morrhår och ärtor.

Orm akvarium

Bara jag som tycker den här är cute?

Massa gulliga undervattenmjukdjur i gift shoppen. Jag köpte två. Morsan tyckte att jag började bli som Mike som har typ 50 kvadratmeter fulla med mjukisar. Men jag har nog en bit kvar tills dess, lugn bara lugn.😉

Tog med våra två ”rookies” till Rudys också. Om man är nykomling så får man ett glatt välkomnande i kör från dem som jobbar där.

Rudys Austin Texas

 

 

2 ja 16

Ninja Turtles, sockervadd och kallt kaffe

Nyårsafton. Högtiden man planerar för i sista minuten. Man har satsat allt på julafton/juldagen och glömt bort att det kanske är dags att boka bord någonstans. Men det går att vara lite seg här i Austin, det finns oftast något ställe som inte ännu är fullbokat. Jag kom på att den där restaurangen vi var på Alla Hjärtans Dag var grym och det fanns fortfarande platser lediga. Den har bytt namn till Dine.

Kvällen började med Grevinnan och Betjänten på Youtube. Sen skynda sig till downtown. Mina fötter började gråta av skorna och hur mycket jag än stoppade dem med toapapper var de som osthyvlar. Så jag fick gå omkring i mockasiner hela nyårsafton (men jäkla tur att jag tagit med mig extratofflor!).

Dagen till ära hade restaurangen en särskild Tasting Menu.

IMG_1102

Dine Austin texas

Dine restaurant

Underligt med potatismos OCH potatisklyftor i samma rätt.🙂

Dine dessert restaurant

Detta är inget får utan något sorts lyxigt sockervadd. 

Nu var vi mätta och goa och redo att se lite fyrverkerier. Detta skådespel skulle börja kl. 10. Japp, de är lite konstiga här i USA som tjuvstartar två timmar med raketerna. På hotell Driskills hemsida hade det stått att man kunde se dem från takterrassen, men när vi kom dit fick vi veta att ingen sådan utkiksplats fanns. Gud vad konstigt. Så vi traskade runt i HELA downtown för att hitta ett bra ställe, vi gick t.o.m. tillbaka till restaurangen. Inga andra hotell hade heller någon lämpligt ställe att ställa sig på. Så vi fick gå nära the action och ställa oss på en bro. Det var rätt så kallt men man såg riktigt bra.

IMG_1158

ninja turtles austin 6th street

Man ser alltid lite lustiga saker när man promenerar omkring på 6th street. 

Sedan var det Driskill för hela slanten. Här skulle vi invänta tolvslaget. Men först hitta sittplatser i vanlig ordning. Precis när vi hade flyttat runt en massa stolar tvärs över hela lokalen så blev några enorma fåtöljer med plats för två pers styck lediga. Väldigt lustiga människor som satt där. Någon brud som var mer än lovligt förfriskad och nån cowboy som raggade (??) på min morsa. Hans fru satt bredvid och såg uttråkad ut. Vi beställde Irish coffee som var kall och inte hade någon grädde.

IMG_1168

Och titta, Gustavo Fring var där! 

Tolvslaget var nedräkning och Old Lang Syne och yada yada. Sen var det någon som gifte sig på Driskill denna kväll och ett brudpar kom ut och blev blombeströdda. På väg tillbaka till bilen såg vi någon knytnävsfajt mitt i gatan där bilar kör. Ena snubben hade ett stort gitarrcase. Någon som inte fått betalt för ett gig eller?🙂

Kvällen slutade med att Andy och jag käkade fläskkotlett vid typ 4 på natten.

 

Tvätta lite stjärnor

Sillen var slut, julklapparna var tillbakalämnade (råkade köpa en handdammsugare med sladd till Andy, tjena mors liksom) eller trashade av barnen. Kalkonen låg och jäste i magen:

kalkonskrov

Vi skulle vilja varna känsliga läsare… Oops för sent! Ethan tyckte det såg ut som ett skepp, inte så konstigt då att båda kallas skrov.

Nu skulle det bli skönt att ägna sig åt något som inte hade med jul att göra. Till exempel nya Star Wars. Och vad passade väl bättre än att visa våra gäster biografen Alamo Drafthouse? Med pizza till och filmen i 3D! Så, nu jävlar var man redo för den perfekta filmupplevelsen! Nästan…

För sen fick Mike reda på att vi skulle gå och blev ledsen i ögat för att vi inte frågat honom. Diskussionen gick någonting så här:

– Men du hade ju redan sett filmen, för en vecka sen!

– Ja men jag vill se den igen!

– Ja men du tyckte ju inte den var något bra!

– Nej… men men men jag ville se om jag missat något. Eftersom alla andra tyckte den var bra.

– Det finns biljetter kvar men då kan du inte sitta med oss.

– Jamen jag vill sitta hos er!

– Jaha, men det finns ju inga platser kvar där!

Geeeeeeeeez alltså! Vi har kommit på att han antagligen har någon bokstav, det skulle förklara mycket.

Jag vet inte var Alamo hittar alla sina videoklipp men förunderliga är de:

chewbacca spelar klarinett

darth vader moonwalk

Who’s bad? Kom igen, Darth, tarej i skrevet nån gång!

Filmen var riktigt schysst och min mamma, som i många år trodde det hette Star Wash och handlade om ett rengöringsverk för stjärnor, föll pladask för den. Mitt under föreställningen gick larmet i vårt hus (bara en dum rörelsedetektor som pajat). Vilken utomordentlig tajming. Så Andy fick sitta och försöka stänga av det via sin telefon – och detta på en biograf som är extremt petig med att man inte får sms:a under föreställning.

Tillbaka i huset lekte vi med en av de mer lyckade julklapparna:

snookerbord snooker på poolbord

Vi får köpa ett riktigt snookerbord till nästa jul.😉

ragdoll katt

Have yourself a meowy little Christmas…

 

 

29 de 15

Cowboys är vi Allen-hopa

Det var dags att ringa den megagrymma barnvakten och ta sig ut på stan i några timmar. Vi tog med oss morsan, moster och morbror. Siktet för dagen var inställt på: Allens boots! Det finaste cowboystället i stan. Affären som får dig att vilja tjuta ”Yeeeehaaaaa!” av eurforisk lycka. Stället där alla koss-pojke-wannabes samlas för att göra av med halva lönen. Bootsen är inte billiga. Själv köpte jag mina Dan Post på Shoebuy på rea och med ytterligare 30% rabatt som en riktig amerikan.😛

Men om ni kommer till Austin någon gång så är Allens naturligtvis ett måste. En riktig sevärdhet. Mycket riktigt, varje gång jag kommer dit hör jag svenska turister prata. (Då lyfter jag förstås på hatten och säger ”Howdy ma’m!”)

Allens boots cowboy boots

Julklapp nästa år?

Allens boots Austin

Detta är bara en enda rad. Finns typ tio till. Sjukt mycket läder på ett och samma ställe. 

Allens native american boots

Många cowboyboots är tillverkade i Mexiko. Förresten, mexikanska cowboys är minst lika vanliga som amerikanska. Det är såna där löjligt tuffa typer som garvar åt dig och mig när vi går omkring med våra bling-bling-stövlar.

howdy

Oh dear…

hjort takkrona horn

pistolhölster

Får det lov att vara ett pistolhölster i äkta läder för $59? Konstigt, jag såg inga svenskar som köpte såna…

Allens boots christmas

 

Efteråt passade det bra med en riktig rock’n’roll-sylta, nämligen Hut’s. Ni vet, där lökringarna är lika stora som cowboybootsen och hamburgarna lika flottiga som en gammal svettig Jolly Jumper.

Hut's Austin Texas

Saint Arnold’s root beer, mmmmm.

 

Vi gissar att våra gäster tycker samma sak som vi: Austin – så jäkla skönt och opretentiöst. Och kom ihåg: ”Never squat with your spurs on!”

snowman christmas austin texas

 

 

 

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.