Vi och vår superhjälte

Skjutjärnsjournalister har man ju hört talas om, men skjutjärnsmäklare?

Vi hittade henne genom en fantastisk slump. Jag hade gått bananas över ett speciellt hus (det där som hade en stor widescreen-tv ovanför poolen) och anmält intresse. Andy var inte alls intresserad och fattade inte hur jag tänkte (jag lovar, det var inte tv:n som lockade, det var priset). Det var vår framtida mäklare som fick meddelandet och vi stämde träff.

Tycke fattades vid första ögonkastet. Och det var inte fōr att hon gav mig en komplimang för min hårfärg utan för att hon verkade kunna ALLT. Hon svarade på alla möjliga frågor som vi hade och dessutom var hon den enda som vågade säga ordet lowball. För er som inte vet betyder det ungefär ”skambud”. Hon tyckte man kunde försöka lowballa både hit och dit. Lät ju bra!

Det behöver väl knappast sägas att det inte blev något med widescreen-huset i Jester Estates, men efter den dagen hade vi många äventyr tillsammans.

Vi råkade sätta igång larmet på ett hus som hade öppen visning men säljaren hade glömt bort. En snygg snut kom och knackade på. Vi blev utelåsta på ett ställe och fick smussla oss in via garaget. Vår mäklare hade dock alltid attityden: ”We’ll get there.” Det var aldrig något ”jag ska försöka” eller ”vi får se”.

Sedan hade hon en fantastisk förmåga att få folk (läs: andra mäklare och säljare) att snacka om saker som de kanske inte borde avslöja. Hur gjorde hon?

Så plötsligt hände det. Vi blev kära tillsammans. I huset som vi kan kalla för Vilsestigen. Det var en ganska varm dag en helg då vi hade barnen. Barnvakten hade kommit och Andy virrade runt och försökte skynda sig. Jag hade gjort i ordning baconmackor och chips som vi åt i bilen på väg till stället. När vi åkte ner fōr husets ovanligt branta driveway var jag fullt upptagen med att försöka få bort all mat under naglarna.

Andy, som var mer uppmärksam, tittade upp mot den vita fasaden med den blå dörren och gillade det han såg. På terrassen på framsidan hängde en vit hammock. Den vackra dörren gick upp och framför oss såg vi två stora portar i glas. Genom fönstren syntes ett vattenfall mot en vit stenvägg.

img_8533

img_7041

Vår mäklare kunde inte hålla sig. ”Det är inte ofta det händer, men… WOW!”

Baksidan var fridfull med noll insyn från grannar och stora, gula fjärilar överallt. Utöver det fanns ett gästhus samt en tennisbana precis ovanför den vackra poolen. Det kändes som om hela stället gav oss en stor kram.

img_9126

 

Det enda vi inte gillade var priset. Lowball? Ja det skulle nog gå, men inte så mycket som vi skulle vilja.

Fortsättning följer…

img_8449

 

 

17 sep 16

Vår jul var inte ful

Helgfirande var det sista vi kunde tänka på i år (av anledningar som kommer att förklaras i ett annat blogginlägg), men vi bestämde oss ändå för att köra på en seriös jul.

En bild säger mer än tusen juleljus så här kommer vår  Christmas/Holidays/Festivus i form av fotografier med oerhört underhållande bildtext:

 

image

Specs – we love your drunk ass! Självaste chefen beställde en flarra svensk måste ha-dryck åt oss, tappat i Vermont.

image

Köpte som vanligt en julstjärna av en storlek värdig en Texasbo.

image

Svenska julbordet den 24:e. Julskinka och Mac & Cheese någon? Fast i år åt barnen faktiskt potatis!

image

Efterrätten: Kolor från Ikea och kettle corn från Trail of Lights (samt en äppelpaj som fick barnen att gråta då den inte var tillräckligt igelsöt).

image

Sådärja! Det blev lite julklappar till slut, tack vare Amazon. Ni skulle sett minen när alla insåg att det största paketet var till mig! (Spoiler: Tennisracketar)

image

Vi hittade en länk med den riktiga Från oss alla till er alla och Andy var så snäll som tittade fast han hajade nada. Vi tog det till kvälls-sillen (japp, delade upp julbordet i år på frukost, lunch, middag).

 

25 december: Vi firade amerikansk jul och Andys mamma som precis opererat höften kom också. Världens nyttigaste julklappar i form av chokladfontän och glassmaskin!

image

Skål på dig din tomte! Vi lurade i barnen att Tomten med hjälp av magi antar en skepnad av en av gästerna. I år morphade han sig till Andy.

image

Alltså, hur husmoderligt smart får man (jag) bli? Vi äter samma mat till Thanksgiving som till jul, jamen så klart man gör en dubbel sats och fryser in! Och detta hade INGEN tidigare tänkt på!

Och så färdigkokt kalkon som bara ska värmas. Jag ska fan skriva en bok med titeln Housewife Hacks.

image

På nåt sätt visste herr Santa att jag gillar Michael Kors…

image

28 december. Vi såg Shen Yun = en kinesisk dansuppvisning med fantastiska kläder, musik, dans (duh) och bedårande bakgrunder. Den kritiserar starkt Kinas politik och är därför förbjuden i hemlandet. Väldigt speciellt och rekommenderas starkt!

image

Shen Yun ägde rum i Long Center.

 

Vår nyårsmiddag bestod av kyckling med hummus från en Food Truck i parken Vic Mathias Shores som vi försökt gå till varje år, men det har alltid varit inställt pga kyla (15 grader Celsius i år!). Lite konserter också med ditt favoritband (country).

 

image

Vi gjorde sedan 180 grader i miljöbyte och ramlade in på Black & White Ball som anordnades av Austin Swing Syndicate och hölls på The Mansion, en av Austins glassigaste lokaler. (Kolla in tjejen där, helt ovetande om sin urringning som spelat henne ett spratt!)

image

Klädkoden var svart och vit. Inte så svårt på nyårsafton. Ändå var det en och annan grönklädd nisse som inte hajat… Andy fick i alla fall ett ragg på den här flugan: En överförfriskad äldre dam med jättestilig klänning där ett svart BH-band halkat fram.

image

Där till höger har nån somnat! En kvart före tolvslaget! Huvvaligen. :-O

image

Ingen nyårsafton utan en smått creepy docksamling.

Mest minnesvärda var en kille som var en liten, klassisk nörd by day och John Travolta by night. Dansade brallorna av alla och brudarna slogs om honom. Nu är vi sugna på att köpa en stå-bas.

 

Gott Nytt 2017 på er alla gnuttar! 

Förd bakom ljuset

Årets Trail of Lights var spektakulärt som vanligt. I år fyller dessutom Zilker Tree (den stora julgranen i masten) 50 bast. Ja må den leva uti hundrade barr (eller ljus kanske, fast då blir det mer än hundra)!

Det är härligt med traditioner! Andy blev sur på väg in till stan på grund av trafiken och parkeringen. Sen var det folk överallt, trots att vi betalat 20 dollar extra för en VIP-biljett. Musiken var gräsligt ostig. Som det ska va!

image image

Att åka pariserhjulet står på vår bucket list, men blev inte av i år heller – typ två timmars kö! 

image

Detta ska föreställa Pennybacker Bridge. Vet inte om det gör det, men jag tror att den var ny för i år.

image

Turururururururuuu BAT CAVE! 

image

De tre vise männen sponsras av Rudy’s. 🙂 

image image

Texas är jordens mittpunkt, jajemen! 😉

image image

 

Nu la jag säkert upp ungefär bilder som jag lagt upp tidigare år. Men jag skyller allt på traditioner! Jul ska vara tjatigt, så det så.

Drömkåken 2.0

När jag kom tillbaka från semestern i Sverige var det som om någon liten gud där uppe pekade på min hjärna med ett trollspö och sa: ”Köp ett hus! Nu! … Ja, öppna real estate-appen då åtminstone!” Räntorna hade gått ner och barnens mamma hade precis flyttat söder om stan sedan sist. Så nu gällde det att passa på innan räntorna gick upp igen eller innan hon skilde sig från sin nya och flyttade tillbaka (stor risk på båda).

Det började en regning dag med ett ”Open House” som visningar ofta kallas här i USA. Trevåningshus med hiss, utsikt över downtown, tennisbana och två gästhus i Eanes school district (drömma kan man ju alltid). Lustigt hur vi tänkte för ett år sedan när vi gick på de första visningarna, att vi skulle försöka vara lite representabelt klädda så där. Men priset här i Austin har tydligen ingen betydelse – folk går på visningar i typ mysbrallor oavsett prisklass.  🙂 Rätt skönt ändå.

Ganska snabbt hittade vi vad vi trodde var vårt drömhus. Enorma balkonger och utsikt från alla rum över en golfbana. Där kunde man sitta hela dagarna och kolla på alla spelare. Uterum av trä utanför badrummet där man kunde gå ut och torka med en latte i näven efter duschen. Om det inte varit för yarden – vem promenerar frivilligt ut på orange asfalt när det är 40 grader varmt? Efter att ha kollat på huset två gånger kom vi fram till att det inte var värt att fixa.

cypress_point

Bedårande utsikt…

cypresspoint2

…tyvärr då med den fulaste yarden i stan.

 

När man blivit lite mer varm i kläderna var det dags att boka några privata visningar. Ett hus var helt tomt sånär som på en papegoja i trädgården som satt och visslade, klickade och pratade som en radio! Mycket ska man se innan ögonen ploppar ut. Ett fult, futuristiskt nybygge med en pool med strömmar man kunde simma emot och ett träruckel till granne precis intill. Ännu ett drömhus som föll på att terassen var två feet för liten och det inte fanns några skuggande träd (japp, vi blev kallade kräsna minst en gång!). 4 tunnland mark med 550 kvm hus utan garage och med ett rum som var så blött att det bildats alger på stenväggarna. En pool med en stor widescreen-tv precis ovanför. En liten odräglig tjej som hoppade i sängen i master bedroom och sa: ”Det HÄR ska bli mitt rum!” och sedan fick ett utbrott när hon inte fick klappa katten och fick bäras ut slängd över pappas axel.

princewilliam

Vackra Klara med en röst ala sportkommentator.

turnbuoydr

Detta hus dissade vi galet nog. Men det blir för varmt på sommaren, lovar.  😉

beecave_futuristiskt

Ballaste köket?

crystalcreek

Lite alger i vardagsrummet någon?

jester_estates

Bakom luckorna satt en blaffig tv.

Många mäklare hann vi också med att träffa. Allt från medelålders barbie till 20-åring assistent som inte visste någonting. Bulldoggsliknande gubbe som var nästan helt tyst, snygg proffsig kvinna i den lilla svarta och statementhalsband (henne hade vi möte med på Starbucks en gång), en äldre erfaren dam som berättade att hon en gång halkat i med halva benet i någons pool samt att väldigt många tappar sina mobiler på visningar i hus med pooler (klassiskt i-landsproblem). Kille som föreslog att man skulle ha tre stora julgranar bredvid varandra på balkongen på husets framsida, riktigt så där Texas-pråligt (jodå, han var helt seriös). Och så en av våra favoriter – den världsvane med franskt efternamn och långt grått hår som gjorde ALLT för att sälja. Han visade föreningens privata brygga, han bjöd på kokosnötbubbelvatten (La Croix, vi köper det jämt sedan dess) och ringde stup i kvarten till vår mäklare och frågade om vi lagt nåt bud än för att sedan vräka ur sig: ”Jag är så trött på det här jäkla huset! Jag skiter i vad det säljs för!”  😀 (Säljaren var tydligen apjobbig.)

turnbuoydr2

Tre julgranar härdå – fasen vad classy!  🙂

 

Så plötsligt en dag hände en intressant grej. Jag hade hittat ett hus i Jester Estates som jag blev eld och lågor över. Andys intresse var ganska svalt, men jag kände på mig att det här skulle leda till nåt bra.

Grymt spännande fortsättning följer…

 

 

Vi skyller ALLT på Trump! :)

trumps_usa

Tiden efter valet har känts lite overklig. Dagen precis efter kom rekordmycket snö i Stockholm, mer än på 111 år. Jag tror inte att det var någon tillfällighet. Under OJ Simpson-rättegången gjorde man mätningar med en Reg machine (en sorts slumpgenerator) och vid kritiska ögonblick, t.ex. när han frikändes, visade maskinen ovanligt ensidiga resultat. Människor kan helt klart påverka atomer med sina tankar.

En massa andra konstiga saker hände. En kompis la upp det här på Facebook:

donaldtrump_facebook

Några timmar senare dog hans mormor.

En svensk kompis’ morbror drabbades akut av rosfeber och fick föras till sjukhus. Dock blev ambulansen sex timmar försenad på grund av snökaoset.

Vi hade själva en lite ansträngande dag med en kille som skulle värdera huset. Så snart jag snyggat upp hela kåken och det ringde på dörren upptäckte jag att jag hade ett stort hål där bak i brallan… Nåja det kunde ju varit värre. Och det blev det också. Ett par timmar senare meddelade Andy att hans mamma, som var nyopererad, hade fått en allergisk reaktion av smärtstillande. Hon har Myasthenia gravis och medicinen gjorde att musklerna la av så att hon inte kunde andas. (Vi har en liten teori om att hon inte alls har MG, utan hon hade antagligen polio som barn och då kan man få konstiga nerv-/muskelsjukdomar efter flera år.)

Vi bestämde oss för att åka till sjukhuset, men Andy blev fast på jobbet. Så jag gick hemma och väntade och väntade, pratade med Pumpan och åt popcorn till middag.

Innan valet hade jag sett framför mig hur jag skulle spela Coldplays ”Viva la vida” på högsta volym, en sång som handlar om en fallen diktator, om en man som inser att Sankte Per nog inte kommer att ropa upp honom när det blir dags att komma in i himlen. Nu spelade jag den på repeat medan Pumpan såg på med sina sorgsna blå ögon. ”Jahupp, vad ska hända med oss nu?” såg det ut som om hon tänkte.

Så fort Andy kom hem åkte vi till sjukhuset i Round Rock, men stannade till vid In-n-Out Burger på vägen för att äta burgare med animal fries. Så en refill på läsken och pang iväg igen. Andys mamma mådde ganska bra. Kanske hade valresultatet hjälpt henne, hon är ett troget Trump-fan.

in-and-out-burger-animal-fries

Nu har vi kommit över den värsta chocken över att Trump är president (även fast det säkert blir fler chocker framöver). Vi kommer antagligen spara en hel del i skatter men samtidigt gjorde paniken över valresultatet att boräntorna sköt i höjden. Så det går väl på ett ut.

Om fyra år ska jag lyssna på den här låten och vråla med, ”ooooooooooh”.

I val-fiskens buk

donald trump mot hillary

Jag fick inte rösta i år (kan bli medborgare först om ca 1,5 år), men jag följde med Andy till vallokalen som moraliskt stöd.

Det var inte bara presidenten som skulle väljas, utan även kommunfullmäktige och Proposition 1 som är viktiga för oss Austin-bor.

image

image

Här lägger Andy sin röst på Hillary (såklart), Jimmy Flannigan (som senare vann) och emot Prop. 1 (som gick igenom). Buu, nu blir det ännu högre fastighetsskatter.

image

 

Vi körde ännu en kväll på Alamo Drafthouse under valvakan. Man måste ju få upp stämningen lite!

image     image

Vi tröståt pizza medan en tomte i randig mössa bredvid oss studsade upp och ner i sin stol. Han var mäkta upprörd skulle man kunna säga. Visade oss ett sms där en av hans polare skrivit ”FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK…”

image

När Trump tog Ohio började i alla fall jag bli riktigt rädd. Men damerna till vänster skrek av glädje.

Annars måste man även tänka på att vissa stater alltid är röda och vissa alltid blå. Citat Andy, ”om så en apa ställde upp i valet för republikanerna i Oklahoma så skulle den vinna”.

image

Tur vi redan sålt ALLA våra aktier innan valet… 😉

image

Fick se resten hemma på paddan, men valvakan höll på tills efter läggdags. Andy gick upp mitt i natten och kollade tiden. Då hade han fått en massa notifications på sin telefon att Trump vunnit. Lätt att somna om… inte.

Vaknade upp till en surrealistisk dag och försökte hitta en ”silver lining”. Tja, våra skatter kommer inte att höjas i alla fall och vi spar pengar på att Extended Healthcare Program inte införs. Boräntorna kanske inte heller höjs på ett tag.

Känns ju surt att de flesta i USA har röstat på Hillary men p.g.a. det dumma systemet med elektorsröster kunde hon ändå inte vinna. Då är ju de flesta inte nöjda? Demokrati?

Hillary vann för övrigt i Austin, Dallas, Houston och San Antonio.

 

 

Internationella Godisbytardagen

Halloween i Texas.

Fördelar:
Man behöver inte frysa rumpan av sig.
Godisarna är extra stora.

Nackdelar:
Chokladen smälter.
Man blir blöt av svett under Halloweenkostymerna.

Det började på lördagen när vi tog ungarna till parken. Stor fest som vi inte hade en aning om! Kollade telefonen och ja, mycket riktigt, det var husägarföreningens party och vi var bjudna.

Spökbowling, kostymtävling och djuruppvisning. Och någon hade lagt ut en Lure Module i parkens Pokéstop. Oförglömligt. 🙂

image

Frankensteins pumpa, en vinnare?

image

Sköldpaddan Rocky fick nya beundrare.

image

image

Så på måndagen var tiden inne för det årliga Trick or Treat. Jag och Andy var utklädda till kanin med svarta spetsöron respektive ängel. Barnen var Transformers, fast det enda de transformerades till var trafikfaror som girigt rusade rakt ut i gatan. Men vem skulle inte riskera livet för en hel pumpa full av (en sås av) godis? Man ser massa roliga grannar också, helt plötsligt möter man ett stort bacon.

Hemma ringde en massa små sötisar på dörren medan det självspelande pianot plonkade skräckfilmsmusik. Förra året hade jag precis plockat upp en kattbaja från golvet när det ringde på dörren. Jag var tvungen att välja mellan att ignorera de stackars godishungriga barnen eller dela ut karameller med en besmittad hand… Sedan gav våra ungar bort typ hela skålen till den första grupp som plingade på och panik uppstod. Men eftersom Halloween var en måndag i år var det nästan lite tråkigt dött.

I år var sista gången vi får uppleva exakt den här typen av Bus eller Godis. Jag ska berätta varför i ett senare inlägg!

image

Iiiiiiiiih en hoppspindel!

image

Och här är han som vart biten av hoppspindeln.

image

image

 

 

Debatt får fnatt

I onsdags utövade vi De Tre Magiska P:na – Popcorn, Pizza och Politik.

Vi gick helt enkelt på matbion Alamo Drafthouse och såg debatten mellan ni-vet-vilka. Bara för att klargöra: Vi är Hillaryfans. The Donald är en jävla tomte.

För ett tag sen under en grillfest började en hätsk diskussion mellan Andy och hans mamma som hejar på Trump. Vi fattar det som att många republikaner röstar på Trump enbart för att han kommer att välja in andra GOP:are i Supreme Court.

Det visade sig att resten av bion också var anhängare av Clinton. Man kunde trott att det var en komedi man såg för gapskratten haglade när Trump levererade sina Twitter-liknande argument. Full av skit som vanligt. En kille i publiken började säga ”Wrong!” med basröst och alla garvade igen.

Mest upprörda verkade kommentatorerna och tidningarna vara över att Trump inte ville acceptera en eventuell förlust. Det anses odemokratiskt. Men enligt honom är ju allt riggat. Inget kan ju vara hans fel? Precis som hans väljare som är missnöjda med allt. De kan bara klaga.

Hillary ställde en intressant fråga: Exakt NÄR var Amerika great? Du har ju gnällt i flera decennier!

image

Snarare det…

image image

Trump blåste liv i ett gammalt adverb som faktiskt är korrekt engelska: Bigly.

image

Donald sa att ingen respekterar kvinnor så mycket som han… för att i nästa andetag muttra i micken: ”Such a nasty woman!” om Hillary.

image

image

Hillary var piffig i Ralph Lauren.

Kompisar vänner friends

Nya vänner kan dyka upp när man minst anar det, i alla fall här i USA. Får jag lov att presentera det senaste tillskottet till vänkretsen: Mr Försäkrings-Nisse.

Den här tjoppen har tjatat på oss i flera år om att vi ska komma på personlig rådgivning. Och så äntligen blev det av. In till kontoret bar det av där vi blev matade med diverse information. Vi trodde aldrig att karln skulle sluta prata och jag började ärligt talat glida bort.

Sen när vi chitchattat om en massa ytliga, vardagliga saker så frågade han vad vi gör på fritiden. Vi berättade att vi gör iPhoneappar. Han berättade då att han hade en jättebra idé till en app. Jag tänkte för mig själv, ”det har väl alla”? Men sen blev han nästan manisk. Han började prata om att den skulle bli uppköpt av Facebook för en miljard dollar. Så bra var hans idé. Medan jag skrattade inombords hade Andy och han redan bestämt ett möte på Starbucks där vi vidare skulle diskutera saken.

När vi kom dit hade han inte köpt något kaffe och han skulle inte ha något annat heller. Däremot så tänkte han ta av Andys vatten. Det hela verkade väldigt flummigt men det roligaste var när Herr Mundiarré påstod att han egentligen är introvert. Några dagar senare fick han oss att skriva på ett NDA. Vi fick inte berätta för någon om hans briljanta idé. Några månader senare kom det dock fram att han redan hade förklarat konceptet för flera av sina vänner. Han är allt en lustig filur. Vi vet inte om han extremt sexistisk lagd, men han verkar typ tro att jag är helt blåst.

Vi var hemma hos honom en gång också. Vi pratade inte om appen på hela tiden, även fast det var därför vi hade kommit dit. Sen skulle vi åka och titta på solnedgången, men så klart hade solen redan gått ner när vi kom till platsen. Slutligen skulle vi höra en sång och lyssna noga efter en refräng som aldrig kom.

Igår när vi skulle till en finansrådgivare och väntade utanför dennes kontor så tittade jag ner från övervåningen och jag såg vår nye polare där nere. Vi hade glömt det, men hans jobb låg i samma byggnad! ”Fort fort, vi sticker och gömmer oss i bilen!” sa Andy. En blandning av skräck och förtjusande spänning. Vännen gick förbi bilen flera gånger också, men vi gömde oss bakom en solskärm och Andy fällde bak sitt säte så att han skulle kunna ta skydd bakom mig. Han fnissade som ett litet barn.

Vi har inte hört av oss på jättelänge och om inte han ringer så gör nog inte vi det heller. 🙂

Ett skolexempel

Skolstarten. En blandning av ångest och skräckblandad förtjusning. Denna vecka började tvillingarna den fruktade skolan. Fast det enda läskiga med den här skolan är att barnen börjar klockan 07:30.

I USA börjar barnen förskolan (aka Kindergarten) vid fem års ålder. Då ska de kunna alfabetet, stava sina namn, räkna till 20 med mera. Lite nervöst i och med att de ännu inte kan prata rent och knappt hålla i en penna.

Lustigt förresten att man ska vara så tidig med sådana grejer i det här landet, när barnen samtidigt ska jag äta barnmat tills de är 12, sova med blöja, prata barnspråk osv. Men iallafall, vi tror det här blir skitbra. Nu får de lära sig att veta hut!

Man kan gå till skolan från vårat hus. Det tar ungefär 20 minuter (att åka bil tar 40 minuter på grund av parkeringen). Visst har skolan ändrats under de decennier sedan jag själv var i skolåldern, men det känns ändå som det är ganska stor skillnad mellan det amerikanska och svenska skolväsendet. För det första, så rejtar man skolor på en skala från ett till tio. I vårat neighborhood har skolorna väldigt höga betyg. Tacka fan för det, vi betalar skyhöga fastighetsskatter och allt går till skolorna. Då får man ändå betala allt material samt lunchen själv (vi betalar i och för sig bara en lunch eftersom Ethan vägrar äta annat än Clifbars till lunch). Lärarna är uppdaterade på den senaste forskningen och det är nolltolerans mot mobbning.

Direkt när vi kom dit på introduktionsdagen möttes vi av personal som sa ”OH MY GOD, HOW CUTE!!!” när barnen klev in.

En lärare hade fridfull musik och ett stort bildspel med foton på sig själv tillsammans med olika barn.

IMG_5860 IMG_5864

På nåt sätt tror jag inte det här skulle kunna hända i Sverige, vi skulle tycka det var creepy.

IMG_5867 IMG_5868

Slagord på väggarna, kan nog funka. När jag var liten var det bara klotter och fula, mörka målningar.

IMG_5871

Munkar till skollunch första dan. 😉 Sköja bara, men kunde varit.

Nu har det gått en vecka och Ryan har redan utnämnts till värsting på fritids, YMCA. ”Young man, there’s no need to feel down, I say young man, pick up your friend that you shoved off the ground…”