Det måste ha gått vilt till ute i parken under natten. En konferensstol låg mitt i vattenfallet under bron och en stackars ankunge flöt död omkring. ”Aww look, he didn’t make it!” sa Andy ledset. Han klarade väl inte partytrycket.

Vi hittade en ny, lite mer casual restaurang på nedervåningen med glutenfria alternativ till Andys lättnad. Där åt vi frukost. Sedan gjorde vi oss i ordning inför presentationen och jag fick ett badge av en kvinna som kallade mig ”unga dam” (tackar för det!). Vi visste först inte om jag skulle kunna sitta i publiken när Andy talade, men det var enkelt fixat. Jag som är van vid att gå omkring med badge hela dagarna på tv-spelskonvent fick en liten flashback när ett mindre färggrant dito hängdes runt min hals.

Andy försökte göra en rolig presentation där han gjorde liknelser till bilkörning och flygresor. ”Jag som reser mycket, jag tänker ju att det till exempel vore lämpligt om flygplanets hjul fälldes ut innan landning.” En bakvänd kodsträng i en av produkterna gjorde han levande genom att härma Yoda i Star Wars med röst och ansiktsuttryck och hela faderuttan. Ingen garvade. 🙂

Detta 25 minuter långa föredrag var alltså hela anledningen till att vi åkt till Dallas. Nu kunde vi koppla av i företagets hyrda salong med hors d’ovre och öl/vin. Vid sådana här tillställningar tvingas Andy bli frukterian eftersom det är svårt att veta vad som innehåller gluten och inte. En indisk kollega pratade oavbrutet om sitt vilda arbetsliv inom företaget. Nyligen hade han supits under bordet av några kunder. Hans chef hade plötsligt fått för sig att han måste åka till Europa mitt under ett uppdrag, så hans fru hade fått fed-exa hans pass. Påminde om Djävulen bär Prada, om ni läst den boken. Vi försökte ställa lite frågor om hur Googles algoritmer är annorlunda än det här företagets, men han svarade på nåt annat. Han påstod också att alla immigration officers man möter på flygplatsen när man ska in i USA är advokater (något som vi senare fick dementerat av just en advokat). Mycket snack alltså!

Fortfarande lite lulliga gick vi en promenad och tittade på hotellets konst. Ännu roligare när man fått något i sig måste jag säga. Plötsligt fick vi en inbjudan till restaurangen på nedervåningen av en arbetskamrat till Andy sedan många år tillbaka. Vi blev bjudna på mat och vin igen – som om vi behövde det. Kollegan avslöjade att hon skulle sluta men inte ville lämna in avskedsansökan innan hon fått sin bonus. Än så länge dödshemligt såklart. Hon var trött på gubbfasonerna inom företaget och kände att hon blivit utfryst. Så fick vi lite skvaller också på kvällskvisten, inte helt fel. 🙂

Ekorre i mörkret

I hotellets park om nätterna smyger ekorrarna…

Hilton Anatole Dallas

…och hararna dansar.

Påfågel

Hotellet var lite arty farty.

Hilton Anatole Dallas

Elefant

 

Annonser