De senaste dagarna har spenderats i sängen. Förutom förkylningen åkte jag på någonting som jag trodde var matförgiftning men jag är nu ganska säker på att det var en biverkning av DXM hostmedicin. (Tänk att jag har känt folk som missbrukat sådan. Vill inte ens tänka på hur man skulle bli i kistan av ännu mer sånt…) Andy är så gott som frisk nu, som tur är. Någon enstaka timme har vi suttit ute på terrassen – jag iförd morgonrock – och läst serier ur lokaltidningen The Austin American-Statesman högt. I USA vet man hur serieälskare ska behandlas: Varje söndag följer en färgbilaga med tidningen. Även om jag tycker att en enda Rockystripp är bättre än alla de där världens-äldsta-skämt-serierna (typ Gustaf och Hagbard) tillsammans.

Ungarna har varit väldigt gnälliga men om man leker med persiennerna och sjunger ”I’m like a bird” med Nelly Furtado så slutar de. Vår favoritlåt nu av den anledningen. Ja ock ock, när gammal hårdrockare blir gammal blir hon religiös, hå hå hå.

Flygbolaget vi reste med till San Diego hade haft hemska förseningar dagen efter vi kom hem, fick vi reda på. Ett reservationssystem hade krashat, massor av flighter hade ställts in och tusentals passagerare hade blivit kraftigt försenade. Ibland ska man ha tur! Tänk att sitta där och snörvla i timmar…

Annonser