Jag vaknade upp till Andys lilla panikattack över ett telefonmöte som han glömt. Detta skulle hålla på mellan 11 och 17 och han behövde ett videoprogram för att kunna delta, som han inte laddat ner ännu. Plus konferenser före och efter detta möte. Skönt nog kan man sitta i telefonmöte ute på terrassen om det är fint väder som idag! Härligt också med inhyrda gubbar som klipper gräset åt en och fixar i trädgården när det är så varmt.

Vi fick ett sms om att barnen fått sin första riktiga mat här i livet nu: Chicken nuggets. Welcome to America, gott folk.

Själva annonserade vi nyheten att dagens middag skulle bli pizza. Mike frågade glatt: ”Köpt pizza?!!” 🙂 och sedan sjönk rösten lite och mungiporna med och han mumlade: ”Eller hemgjord pizza…?” 😦 Tyvärr för Mike blev det det senare. Men i gengäld åt vi i sängen och glodde på Dr. Who.

Jag har försökt klappa katterna mycket nu för att ta igen den tid då vi var sjuka. Nästan plågeri att ha ragdolls utan att behandla dem som små bebisar juh. De är så kelsjuka och svartsjuka att de skriker rätt ut om de får se oss kramas. Jag har infört en liten regel som de inte gillar, nämligen att de inte får vistas i sovrummet längre. Inte heller får den fluffigaste katten sitta och titta på vattnet som rinner i handfatet i vårt badrum – för där tänker jag ha min tandborste. Hallå liksom, det finns tre andra badrum och 370 kvadratmeter hus utöver den ytan så jag köper inte era krokodiltårar.

ragdoll katter klappa

Som jag brukar säga, tur man har två händer!

Annonser