Idén med att hitta en cowboyhatt till mig i födelsedagspresent fick inte glömmas bort. Så det var lika bra att ta tag i saken.

Men innan jag går in på det, låt oss förflytta oss till granskogarna i det mörkaste Småland. Året är ca 1992. Vi sitter på en glasveranda och blickar ut över kalhygget mitt emot med vinden sakta fläktande utanför. Kalasar på en slurk kaffe och kakbit medan endast myrorna i den ensamma stacken en bit bort håller oss sällskap. Så kommer det gående en grannfamilj – barn, fruga och vänta… en cowboy? I en riktigt sådan där prålig kobojhatt stoltserar han långsamt fram över grusvägen. Ler mot oss i verandan, så där lite lagom slemmigt. Vi bara, ”Tjena JR!” liksom. Det var bonden i lagårn intill som hade varit i Amerikatt och bestämt sig för att göra ett ärevarv på hemmaplan. A lonesome cowboy from Broakulla by.

Nog för att amerikanska kofösare och svenska bönder har någonting gemensamt (kor) men man satte ju halvt kaffet i halsen vid åsynen av en sådan otippad huvudbonad där i utkanten av Emmaboda. Så dock inte här i Austin. Här har ALLA cowboyhatt. Till och med Andy hade en på sin presentationsbild på dejtingsajten där vi träffades och det var den som charmade ridbrallerna (höhö) av mig.

Hur som helst, short story long, vi åkte in till centrala Austin för att leta. Där råkade det just idag vara en festival, så fick vi se det också. Vi har ingen aning om temat men det är vanligt förekommande med olika knasiga fester här (typ ”Var med och fira åsnan Iors födelsedag”). Massa av olika stånd med allehanda prylar, cowboystövlar som hängde i elledningarna, musik som strömmade från öppna dörrar och fönster i barerna, hundar hundar överallt och så folk som gnagde på majskolvar. Min farsa var alltid så fascinerad av det sista. ”I New York, på gata dom gå med majskorv, grill!”

Självklart fanns det ett par affärer specialiserade på just hattar (ungefär lika självklart som att det finns margaritas och texmex). Dock inget napp där. Andy visade mig också ett gammalt hotell, Driskill, som var känt för att vara stället där folk ofta hamnat i slaggis med skjutvapen på 1800-talet. Riktiga sådana där gammaldags showdowns. Det var också där Lyndon Johnson träffade sin fru Lady Bird för första gången och stället sägs även vara hemsökt.

Austin Texas festival

Typiskt Austin, helt plötsligt springer man rätt in i en festival.

Vi körde vidare till en annan kobojsaraffär som låg vid något shoppingcenter lite utanför stan. Det finns massor av sådana och varje är en stor labyrint så man måste nästan ha GPS för att hitta den specifika affären. Andy påstod att en kille hade glott på mig medan jag provade hattar men att han hade stirrat ut honom. Haha, bra där!

Vi hittade en hatt som inte var som vi tänkt men som ändå var fin. Förresten, vem säger att man inte kan ha mer än en cowboyhatt i Texas?

cowboyhatt

Dagens fångst.

Min gamla jeanshatt från H&M med uppvikt brätte är en modell från Australien fick jag lära mig. Fast där heter de crocboys i stället.

 

Annonser