Mike ville åka och julshoppa och det lät ju kul. Mycket folk at the mall såklart. Vill man inte ha trängsel får man gå mot strömmen i jultider som vi alla vet. Men det kan vara kul att titta på människor också. Kallt var det också, kändes riktigt juligt (fast man kunde ha jeansjacka om man var lite vågad). Vi stannade till vid Macy’s som väl är ungefär som Åhléns kan man säga.

De frågade vad jag ville ha i julklapp. Jag tyckte det var lite onödigt att köpa något som man själv har valt ut så jag visste inte vad jag skulle svara. ”Cream blush,” sa jag till slut och Andy skrev ner ”Green blush” på sin julklappslista. (Jag skulle vilja se den make-upaffär som får den frågan. ”Ursäkta mig, jag skulle vilja köpa lite grön rouge tack! Har en flickvän som inget hellre vill än att bli grön i ansiktet, höhöhöö.”) Sen hittade jag ett jättefint halsband men det kostade 32 dollar vilket jag tyckte var för mycket för en tonåring att spendera på en julklapp, så jag sa inget. Men icke, mormor, mamma och flickvännen fick smycken för ett par tusen spänn sammanlagt. Hjälp! Kanske lika bra då att de inte köpte något till mig. Lägg undan de kulorna i en college fund i stället, tycker jag.

Efter shoppingen drog vi till Serranos (texmexkrogen). Jag valde en god fisk denna gång. Det kan jag rekommendera till svenskar som bor här, att om man äter ute kan man lika gärna ta fisk eftersom det inte blir så mycket av den varan i amerikanska hem. I alla fall är det min erfarenhet. Hemma i Sverige åt man ju lax minst en gång i veckan. Andy log och drömde sig tillbaka till gamla tider. ”Ja tänk, för 12 år sedan var det Mike vi fick bära ut, sparkande och skrikande från restaurangerna. Vad tiden går.” Japp, vi var ganska nöjda med att Mike inte tappade skon på vägen ut.

Annonser