Andy var ledig idag och skulle ha barnen men de var ändå på dagis, annars riskerar de att förlora ett bidrag som mamman har. Så vi tog det lugnt större delen av dagen. Ungarna tyckte förstås det var jättekul med alla juldekorationer. De flesta hade vi ställt på hyllor högt upp. Men vi hade missat att barn kan göra sig så himla långa. Alla julgranssakerna fick vi flytta ännu högre upp. Nu ser granen jättelustig ut med två tredjedelar naket och en tredjedel proppfullt med prydnader. Just det, smällkarameller hade jag gjort också (inte en svensk tradition som många tycks tro) så de kunde plundra granen på i alla fall någonting. Vi fick distrahera dem och leka med nya klappar i stället. Klistermärken är grejen just nu, men det får lov att vara sådana som man kan ta loss och klistra fast på nytt och sådana man inte kan riva sönder.

Mike var över hos mormor och tittade till hennes och mammans hund som lämnats ensamma i huset medan de har åkt på resa. Det känns ju inte alls bra att två hundar ska vara själva ca 23 timmar per dygn i en hel vecka. Men det finns inte mycket vi kan göra åt det. Hunddagis kostar tydligen bara 30 dollar per dag. Så himla värt! Men när snålheten får bedra visheten…

Förresten, man ser mycket mer vanskötsel av husdjur här. Grannens hundar har skällt oavbrutet sedan julafton. Ägarna har helt enkelt lämnat dem själva över julhelgen med tanken att ”vadå då, de har ju varandra?” och ”men tant Lisa kommer ju och tittar till dem en sväng?” Hemskt. Som Andy sa, ”the dogs barked because the owners embarked on a trip”.

Annonser