En härligt solig dag i slutet av december. Perfekt för att gå till parken runt hörnet med barnen. De har aldrig varit där förut p.g.a. att det helt enkelt är jobbigt med två stycken. Men idag så! Fasen vad vi fick springa. Runt rutschkanor och lektorn. Det är ju så med tvillingar att medan man hjälper den ena så försöker den andre att ta livet av sig. Ryan fick en cowboystövel i huvudet när han sprang under ett äldre barn som gick armgång. Han ropade världens gulligaste och minsta ”Heey!” Jag får säga det, vi får motion när vi är ute med dem. Kan vi behöva, röra på fläsket lite.

När vi kom in igen föreslog jag varm choklad (svensk tradition?). Tyvärr blev det gråt och tandagnisslan när chokladen inte svalnade tillräckligt snabbt. Sen marshmallows (amerikansk tradition att ha i chokladmjölk för att göra den ännu onyttigare) blev ett fiasko. Det kunde man ju inte tro. Tjafs om huruvida den skulle delas i bitar eller ej. Senare hittade vi små pyttemarshmallows i skafferiet. Duh! Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det finns för mycket grejer här i huset. I-landsproblem. 🙂

Idag var förresten en stor dag. Ryan ville nämligen smaka lite kyckling när han såg Andy äta. Äntligen! 50% av ungarna har nu alltså tagit sina första tuggor mot riktig mat. Bara 50% to go då. Och vad bättre är, nu kan man börja köra med uttrycket ”Tastes like chicken,” hehehe.

Annonser