Vart var vi någonstans? Jo, just det. Telefoner som ringer mitt i natten = aldrig bra. Gammal mormor som ringer sent = ännu sämre. Det var inga kul nyheter hon hade, mormor. Barnens mamma hade råkat ut för en motorcykelolycka när hon blev skjutsad av sin pojkvän. När mormor ringde var hon själv på väg till sjukhuset i San Antonio där olyckan tydligen hade skett. Hon visste ingenting just då.

Fantasin började flöda fritt. Man känner ju en del människor, både direkt och indirekt som har trillat av en hoj. Allt från hjärnskador till förlamad till blivit av med benet och såklart känner man till en och annan som dött. Statistiken ser så illa ut att man ibland kan få höra läkare säga till folk som väntar på organtransplantation: ”Vi får se till sommaren, då sker det många MC-olyckor så då brukar vi få in en del organ.” En snubbe jag hörde om som hade på sig den rätta munderingen man alltid ska ha när man kör motorcykel, blev bara av med en tå. Tyvärr är det långt ifrån alla som bär ställ. Så även i detta fall tydligen, varken hjälm eller läderklädsel. De där jackorna är inte till för att vara balla, som många tycks tro, de gör faktiskt en hel del nytta.

Undertecknad är inte helt oskydlig heller ska erkännas. I somras på Rhodos åkte jag och Andy båda två bakom min kusse på hans Harley. Det enda som hände var att min mascara hamnade nere vid mungiporna. Fast det var å andra sidan inte på en motorväg mitt i natten efter att vi tagit oss ett par glas…

Barnens mamma hade haft änglavakt, visade det sig. Ett totalpajat knä, en enorm blodansamling i höften och inte så snygg ”road rash” över halva ansiktet och ena sidan av kroppen. Jobbigt såklart, men det slår ju hjärnskador vilken dag som helst. Pojkvännen hade tydligen opererats i 7 timmar men vi vet inte så mycket om hans tillstånd.

Problemet är att hon kommer att vara sängliggande på obestämd tid nu och vi måste då ta hand om barnen på 100%. Det kommer inte att bli nådigt men vi får väl helt enkelt göra det bästa av saken.

Annonser