Barnens mormor räddade oss mitt i en apjobbig morgon och tog över i några timmar. På tiden det. Igår var vi vid påfågelparken igen och de tjatade och tjatade och tjatade oavbrutet om denna mormor. Inte ens en påfågel som slog ut sina fjädrar bara en meter ifrån oss kunde distrahera dem. Det var bara ”gramma gramma gramma” hela dagen.

Vi började med att ta en promenad trots riktigt busväder. Vi var tvungna att gå med ett stort paraply framför oss så vi såg ingenting. Men efter det badade vi jacuzzi och drack äggtoddy. Värma upp sig lite. 😉 Det är något skumt med mjölkprodukterna i det här landet förresten. De blir ju aldrig dåliga. Äggtoddymix ska liksom inte kunna hålla sig ända till mars, det är ju en juldrink. Sen lite pestopasta med vin efter det. Så, nu har vi fått igen några HP.

När tvillingarna kom tillbaka skjutsade vi runt dem sjukt snabbt på deras trehjulingar. Swisch swisch bland en massa antika möbler. Det känns helt galet och lite respektlöst ibland. Fast hittills har det inte gått en enda flisa.

Jag märker att jag gör illa mig mycket mer här än någonsin förut. Idag fick jag en soptunna på foten. Den följde på något vis med när jag drog upp sopsäcken. Jag bara garvade och hoppade runt på ett ben. ”Pepe owie? De cream?” sa tvillingarna. Det betyder: ”Pepe fick en ondis, hon behöver antibiotikakräm.” Det där med krämen är helt magiskt. Så fort ungarna får se den så slutar det göra ont. Självklart tar man ju inte kräm på riktigt, man slickar på fingret när de inte ser och duttar sedan spottet på skadan. Funkar klockrent. Placebo när den är som bäst. Men i alla fall, är det inte soptunnor på fossingen så är det spik i foten i badrummet där heltäckningsmattan har lossnat, glödheta tekoppar eller handlösa fall över leksaker i bonusrummet. Man kommer väl komma hem till Sverige i ett paket lagom till jul.

katt sover

Man kan bli slutkörd för mindre.

Annonser