Efter Muir Woods var vi bjudna hem till kinesiskan på middag. Ni vet, hon som Andy är chef över, som jag träffade för första gången på bröllopet, hon som höll i iPhonen som sände vår vigselceremoni tvärs över jordklotet till min mamma och moster i Japan, hon som är gift med en svensk man.

Vi möttes i dörröppningen av henne, otroligt välklädd i en stilig, blå klänning (köpt i Sverige, berättade hon). Direkt blev vi visade till deras stora, lyxiga terrass. Vi höll på att svimma så fin var utsikten. Bara natur nedanför. Huset var inte så litet heller. ”Gud, undrar vad det här kostar?” funderade vi i vårt stilla sinne. Två millar säkert. I den här trakten kan man inte få tag på ett grässtrå utan att det kostar skjortan (eller en arm och ett ben som man säger på engelska). Vi hälsade på hennes make och en asiatisk man som jag uppfattade som servitör eftersom han verkade laga all mat och servera alla hela tiden. ”Hjälp, ni har tjänare också! Hur täta är ni egentligen?” tänkte jag.

Vi fick varsin drink i handen. De hade hur många flaskor med drinkessenser som helst, liksom, ”vill ni ha svartvinbär-med-grädde-smak eller kryddig-hjortron?” Underbar hemmarökt lax serverades. Nu blev vi tillsagda att skynda oss ut på terrassen för att hinna med att se när solen dök ner bakom horisonten. Vi skulle få ”the sunset shot” vilket både jag och Andy trodde var att ta ett foto. Men det visade sig att alla deras gäster alltid fick en speciell drink (snaps) att inta vid solnedgången. Vi kunde inte nog berömma utsikten och husets fantastiska läge. Det var då de chockade oss genom att berätta att de sällan brukade sitta här ute. I år hade de inte haft tillfälle en enda gång. Tyvärr är det ganska vanligt i de här mer attraktiva delarna av Kalifornien. Man har världens bästa väder, vacker natur och allt man kan önska sig i nöjesväg. Dock är man såklart inte ensam om att ha upptäckt allt det här och får betala för boende därefter. Det leder till att man måste jobba häcken av sig och ta sig till jobbet i besvärlig trafik och följaktligen inte har tid att njuta av allt det fantastiska. Vår kinesiska har även ett annat stort tidsfördriv, nämligen körsång. Hon kuskar land och rike runt för att sjunga iklädd lustiga dräkter.

Drink essenser

Flaskor flaskor överallt.

Bo i Kalifornien

En sunset shot i form av ett foto. Och det där till vänster om grillen är en fiskrök!

En fantastisk middag bestående av marinerade räkor och grillkött serverades. Det var den asiatiska mannen som gjort alltihopa. Nu lyckades vi äntligen lista ut vem han var också – kinesiskans bror. 🙂 Väldigt rolig snubbe med annorlunda humor. Sa inte så mycket, men varje gång han öppnade munnen så garvade vi. Han verkade ha bott där länge. Stod främst i bild på parets bröllopsfoto som stod inramat på en byrå. Mitt under middagen klev plötsligt en hel familj med två barn in i huset och ut på terrassen. Vi hälsade med kladdiga händer och munnen full av mat. ”Tjeeena hur e läget,” liksom. Det visade sig att undervåningen var uthyrd. Även denna familj hade någon anknytning till Sverige.

Plötsligt började Andy se ut som om han skulle såsa ihop fullständigt. Han verkade inte längre lyssna så mycket på vad som sades och hade en glansig blick. Dags att navigera sig hem genom trafiken i Bay Area och tillbaka till San Francisco. Det är ansträngande att vara på bröllopsresa och nästa dag hade vi en tidig flight.

Hus i Kalifornien

Egna citroner till fisken.

Kalifornien

 Utsikt som stillar sinnet… inte.

 

 

15a

Annonser