Det har varit en hyfsad helg med barnen igen. Först på lördagen var vi på Serranos och fick ett fint bord utomhus. Både Chuy’s och The Oasis hade en timmes(!) väntetid och det går ju inte med hungriga ungar. Som i och för sig inte åt nästan någon mat alls när vi väl kom till restaurangen. De fick äta sig mätta på glass. Själv hetsåt jag tills jag såg gravid ut: En enchilada, bitar av någons fajita, chips, glass och så en brylépudding som grädde på moset.

På söndagen åkte vi till Andys mamma i Bastrop, hela gänget. Hennes tomt är stor nog för att barn ska kunna springa runt och trötta ut sig. Vi vuxna gömde oss i skuggan, det var rätt jäkla hett. Farmor har också en stor gräsklippare där man sitter och kör, yessss! Gissa om vi fått höra tjat om ”gammas tractor” nu. Inomhus hade hon hittat några lådor med leksaker. Naturligtvis var då tvillingarna tvungna att hälla ut ALLA dessa på golvet på en gång. Några av sakerna hade även lera på sig efter att Andys brorsas barn hade lekt med dem utomhus. Så nu var farmors golv lerigt också. Men hon bara, ”Äsch det är lugnt! Nu ska vi äta pineapple up-side-down!” Det är en amerikansk kaka med ananas (duh) som vänds upp och ner vid servering. Glutenfri och god såklart.

Vissa av leksakerna fick tvillingarna ta med sig hem. Bland annat två vagnar som man kunde köra runt med. Gaaaaah, som om vi inte har tillräckligt med prylar och speciellt enorma, rullande saker. Hela tiden vi varit där hade Mike suttit och lagt patiens. Nu frågade han om han fick ta med sig kortleken hem, ”för han har ju bara en enda kortlek hemma”. Gaaaaaaaah igen! Killen har ju pinaler så att det tar upp en hel normal lägenhet i Stockholm i bara förrådsyta. Och han använder bara tre av alla tusentals saker: iPhone, Xbox och PlayStation.

Stökigt

En tiondel av alla leksaker. Kunde man inte börjat med en låda?

Gräsklippare

När jag blir stor ska jag bli farmor.

När vi kom hem berättade Andy om hur hemskt det varit när hans brorsa hade gift sig med tokan som han fick sina två barn med. Jag och Andy håller just på och läser Kay Pollaks böcker där det går ut på att hitta någonting positivt med människor man har svårt för. Det går så gott som alltid att hitta något. Men nej, inte i det här fallet tydligen. Andy kunde inte komma på en enda bra egenskap hos denna bitch. Sonen är ett typexempel på ett Münchausen by Proxy-case. En gång slog kärringen honom så illa att han tuppade av. Då de kom till doktorn påstod hon att pojken fått ett epileptiskt anfall. Sedan dess tar han epilepsimedicin vilket är riktigt farligt om man inte har sjukdomen på riktigt. Nu, ca 15 år senare, har han naturligtvis fått sådana men av detta att han behöver ta olika mediciner livet ut. Han bor hos sin mamma och är helt beroende av henne. Om Andy fått träffa den här kvinnan innan brodern hunnit gifta sig med henne så hade han naturligtvis avrått honom. Men hon var så listig att hon såg till att de hann skriva på papperet fortare än fort. Första gången Andy träffade henne satt hon i en gungstol läsandes en bok med titeln ”How to get pregnant” i knäet. Jag önskar verkligen att jag kunde skriva ”och sedan vaknade jag”, att detta jag fått höra bara var en dröm, men tyvärr inte…

 

 

17m

Annonser