På nyheterna hade vi hört talas om ett stort meteorregn. Yay, coolt! Det måste man ju kolla in, spelar ingen roll hur sent det skulle bli. Murphys lag ser dock alltid till att det är molnigt vid sådana här rymdfenomen. Månförmörkelser, kometer, you name it, alltid står man där som ett dumt får och gapar mot en dimmig himmel. Så även denna gång, men faktiskt verkade det som om det skulle kunna gå att få åtminstone en liten skymt. ”Där! Titta på den där stjärnan som seglar iväg!” sa Andy plötsligt och pekade ivrigt. Sen såg vi allt fler. Små, små stjärnor som rörde sig över himlen, likt satelliter. Det knakade i de gamla nackarna när vi stod där och glodde uppåt som två glada stjärnskådare. Hittills hade vi stått ute på terrassen. Nu gick vi i stället ut vid huvudingången för att följa en av stjärnornas färd. Vi kramades och log åt hur romantiskt det var. Sådant där man ser i Days of our Lives, ett par som går på dejt för att titta på meteorer. Vad häftigt, nu kunde vi pricka av det också på listan. Oförglömligt.

Nästa dag började vi bli lite misstänksamma. Var det verkligen så här ett meteorregn skulle se ut? Vandrande stjärnor? Ett av de få tillfällen då inte Youtube kan bistå med hjälp – det är nämligen jättesvårt att få en sådan här sak att fastna på film. Mike kom hem från skolan. Han hade precis läst om rymden i skolan för bara några veckor sedan. ”Nej nej, ett meteorregn är när man ser en massa ljus som går pschong pschong över himlen! Det ser ut som om det regnar ljus!” Upplärd av en 14-åring.

Vad var det vi såg egentligen? För vi vet att de där stjärnorna rörde sig! (Och inga skämt om margaritas nu, det här är alldeles för allvarliga grejer för att skoja om.)

The truth is out there…

Meteor

Enda beviset. Vi hade en video också men kan inte hitta den. Kanske har amerikanska regeringen gått in och raderat den från Andys iPhone?

 

23m

Annonser