Min första Thanksgiving i Staterna. Blä, vilken helg! Vi var ordentligt risiga hela högen (rishögen, haha). Andys mamma skulle kommit men hon hade precis blivit av med en hemsk förkylning och ville inte bli smittad på nytt. Sen blev hon sjuk igen i alla fall och kunde inte komma för det. Så vi ställde in allt firande och Mike fick gå över till sin mormor på Thanksgiving-middag. Väl där drabbades han av rejäla biverkningar av alla mediciner och en onämnbar olycka inträffade.

Medicinerna har annars varit en life saver! Recept på en riktigt schysst coctail som tar udden av de värsta symptomen: 1 H-E-B gult antihistaminpiller, 2 Sudafed decongestant, 1 Mucinex och 2 smärtstillande/antiinflammatoriska godbitar av valfri sort. Lite riktigt hett grönt te på det. Och du är good to go (nästan).

Tvillingarna var a pain in the ass precis som vanligt, men jag måste säga att tajmingen var perfekt. Nu behövde man inte engagera sig i lekar, utan i stället kunde man bara säga, ”jag orkar inte, jag är sjuk”. Så fick de kolla på Dora the Explorer i timmar. När de skrek av gråt, trashade halva kåken och satt på varandras huvuden ryckte vi bara på axlarna. ”Låt dom hållas, de har så roligt.” Och om någon av dem kom och skrek: ”Pappa, Ryan bet mig!” Eller: ”Ethan tog sönder min bil!” så svarade vi bara: ”Jaha? Vad trist. *Gääsp*.” Denna taktik kommer vi helt klart att tillämpa även i framtiden.

På söndagen bestämde vi oss för att åtminstone göra några av de rätter som är traditionella för den här familjen. Bland annat en sötpotatisgratäng innehållande hinkvis av socker och sirap. Det tog halva dagen. Ungar som ska peta i maten, vill bränna sig och försöker hårt att få fingret avskuret gjorde det inte lättare. Men har man inget bättre för sig så gör det ju inte så mycket. Till det grillade vi kyckling och såsen var gjord på tranbär och apelsin. Vi kunde till och med sitta ute utan terrassvärmare!

Mike frågade om han kunde få en chicken quesadilla i stället, men det gick ju inte för sig eftersom vi jobbat i timmar för att få till någon sorts mat värdig Thanksgiving. Mest för hans skull dessutom eftersom vuxna struntar i traditioner och treåringar inte har något långtidsminne. Så började han direkt att skära bort halva kycklingen. ”Den går nästan inte att äta, den är för hårt grillad,” gnällde han. Och sen: ”Jag gillar inte kött egentligen. Jag gillar bara kött om det är en del av något annat, till exempel en quesadilla.” Tranbärssås gillade han inte heller och gratängen tyckte han var konstig eftersom den var glutenfri. Jag harklade mig. ”Alltså, jag trodde detta var Thanksgiving, högtiden då man ska visa tacksamhet?” ”Ja!” sa Andy. ”Vad är DU tacksam för?” ”En apa som liknar dig!” svarade jag. Andy fortsatte: ”Jag är tacksam för er allihop som sitter här vid bordet! Fastän Mike gnäller om mat och inte tycker att någonting är roligt. Fastän ni två (tvillingarna) är jobbiga.” Ryan sköt ifrån sig sin tallrik hårt. ”I don’t like it!” och Ethan sa: ”I want cookies!”

Jag tror vi siktar på nästa år i stället! 🙂

Thanksgiving middag

Spank you very much!

 

30n

Annonser