Folk som bor i lite varmare klimat kan lätt uppfattas som lite konstiga av oss svenskar. Till exempel i Grekland där jag har mina rötter går man som inföding omkring i jeans och långärmad skjorta i 35 graders värme. På samma sätt gråter man en skvätt om det någon gång skulle gå under fem grader. Å andra sidan, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder som det så vackert heter. Eller som grekerna som kom till Sverige mitt i vintern och försökte gå upp för en snöig backe på vårt landställe iförda klackskor. ”Går det bra eller går det som vanligt?” (sa vi inte då.)

På nyårsafton skulle det ju som bekant bli +2 grader. :-O Detta var medan vi fortfarande trodde att vi skulle till parken och Andy blev stressad. ”Hur ska vi fixa det här nu då? Det kommer att vara skitkallt!” ”Ja, i Sverige när det är -20 kan man ju faktiskt vara ute i timmar om man har skidkläder, så det ska nog lösa sig, bara man klär på sig ordentligt,” svarade jag. Föga visste jag då att han skulle ta mig bokstavligt. När jag kom in i badrummet senare den dagen fick jag se följande:

skidkläder skidoverall broddar

Dessutom massa olika termobrallor, raggsockor och ninjamasker som skyddar hela nyllet från pinande vind (om det finns någon vill säga, annars kommer man bara se ut som en byfåne). ”Hur ska vi göra med alla kläder när vi går in på restaurangen då?” frågade jag. ”Kommer de ens att få plats på stolen? Eller tar vi på oss allt i bilen?” (Roliga bilder av hur vi skulle kliva in superpåpälsade med rejäla kängor och overaller utanpå en nyårsoutfit flashade förbi i mitt inre.)

Nu blev det ju ingen park på nyår vilket kanske var lika bra. Men några dagar senare tog vi en promenad iförda vår skidmundering. Jag kan säga att jag, när vi kommit halvvägs, redan bar mössan i hand och hade öppnat jackan. Svetten lackade och jag tänkte för mig själv, ”Det finns inga dåliga kläder, bara idioter till människor”.

Annonser