Direkt efter att vi kommit hem från Mensafesten (kom ihåg det nu, mycket viktig detalj eftersom Mensa är en förening för så kallade extra begåvade människor) så började vi av någon anledning prata om NRA – National Rifle Association. Varför vet jag inte, men det kan ha varit eftersom min brorsa nyfiket frågat gång på gång om Andys mamma var med där. Tanten har ju ett ”license to carry a concealed weapon” vilket innebär ett speciellt litet fack på utsidan av handväskan där pickan ligger och skramlar. Jodå, hon var stolt medlem!

Detta startade dock en ganska hetsig diskussion mellan Andy och hans mor! Andy har själv sagt att, visst är hans morsa smart, men hon har ingen högre utbildning och det är då man tenderar att sympatisera med de här mer extrema vapenlagarna. ”Jag har redan haft inbrott en gång ganska nyligen och hade jag då varit hemma hade pistolen varit ett bra skydd,” sade hon bestämt. ”Mamma, du lurar dig själv om du tror att du ska kunna träffa tjuven på rätt ställe i stundens hetta. Det är mycket större risk att de rycker vapnet ur din hand och skjuter dig i stället!” ”Nej, det räcker ibland bara med att visa att man är beväpnad!” ”Jamen tänk om det inte gör det den gången då?” Så höll de på i sisådär en halvtimme. Jag blev frågad om min ståndpunkt i diskussionen. Hehe, nä så roligt ska vi inte ha! tänkte jag. Jag ser ingen mening med att debattera med sin svärmor om något som ligger henne så varmt om hjärtat. Men jag svarade i alla fall: ”Alla europeer fattar nada av vad hela den här vapenlagen ska vara bra för, detsamma gäller mig.” Hon förstod. ”I ett land som Sverige där det inte verkar hända just någonting, där det inte finns särskilt mycket våld och där man kan känna sig tämligen säker hemma, ser jag inte varför man skulle behöva äga ett vapen.” Inga kommentarer. 🙂

Vid det här laget hade jag gått och satt på te och tagit fram lite kakor. Men tjafset fortsatte från vardagsrummet. ”Ni behöver inte vara oroliga för barnen. Pistolen ligger ute i bilen på ett säkert ställe!” Jaha, det kändes ju betryggande. 🙂 Jag råkar även ha hört en historia när Andys brorsa var ung och en enda gång blev lämnad ensam hemma eftersom Andy och mamman behövde söka läkarvård i en annan stad. Senare hittade de små kulhål i klädkammaren. Brodern hade suttit i sängen och prickskjutit på skokartonger in i mammans garderob. Tjohooo vad skoj man kan ha!

”Jag gissar att en stor del av festdeltagarna ikväll var beväpnade,” fortsatte hon. Jag började bli svettig. På det här sättet skulle man ju kunna utveckla någon sorts vapenfobi! Ungefär som folk som inte törs gå ut i trädgården av rädsla för att en hoppspindel plötsligt ska sätta sig på ens byxor (*hostMikehost*). ”Är den laddad jämt?” frågade jag och kände mig bortkommen. ”Ja, självklart! Men den är säkrad förstås,” fick jag till svar. Hon är säker gamla Bettan… 

Några dagar senare fick vi se följande artikel i tidningen:

Vapenlagar USA

Den som pistoler har, lever farligt alla dar, som Lucky Lukes häst sa.

 

21d2014

Annonser