Som sagt, det är sällan lugnt här hemma. Bor man i ett hus modell lite större är det obligatoriskt med arbetare som kommer och jobbar då och då.

Termostaten har ju varit out of whack det senaste året. Det skulle komma två gubbar samma dag – AC-killen och varmvattenberedarkillen. Det föll sig så att de kom nästan exakt samtidigt och precis när Andy satt i ett jätteviktigt jobbsamtal. AC-killen satte direkt upp värmen för att testa, så när den andre kom in i huset började han direkt klaga. ”Fy vad varmt det var här!” Den förste gick upp på vinden och försvann för att sedan halvt skrämma skiten ur den andre när han väl dök upp. Jag kunde inte riktigt förklara vad som var fel med grejerna och Andy var fortfarande i telefon. Han hade på sig en stor astmamask (ni vet en sådan där som japaner använder när de ska ut och åka tunnelbana), astman hade nämligen förvärrats när han hjälpte mig och morsan att röja bland gamla böcker i Bonusrummet. Under tiden satt morsan och jag och försökte sprätta bort ett broderi med ex-fruns initialer från en finkudde som två riktiga kvinnfolk. När AC-killen såg Andy stå i telefon och se ut som en bankrånare, smög han försiktigt ut ur rummet backandes. Dojan klev rakt ner i en kattmatskål. Tur att jag hade kudden som jag kunde gråta av garv i. Min mage, ooow the pain alltså!

Men termostaten är fortfarande knäpp och visar som om temperaturen går upp fem grader på två minuter och liknande. Enda sättet att förbättra läget är att låta dörren till sovrummet vara öppen och katterna springa in och ut som de vill. Jag gillar i och för sig den lösningen! Det är mysigt med två kissar som kurar ihop sig vid ens fotända när man lägger sig på kvällen. Lite jobbigt bara när de kräks på överkastet, leker med den fina duken, vässar naglarna på mattan och biter mig i armbågen när jag ska sova.

En annan dag kom en ny snubbe för att jobba med huslarmet som inte har funkat på ett år. Det tog åtta timmar att installera ett nytt. Efteråt var han enligt reglerna tvungen att demonstrera alla funktioner för mig. Precis när han började snacka såg jag att han hade en stor tuss katthår som fastnat i mustaschen! Jag började skratta inombords. ”Ska jag eller ska jag inte säga till honom?” liksom.

Övervakningskameran är en schysst feature. ”Vad bra, nu slipper folk få tvångstankar över att undra om de har stängt av spisen när de åker på resa!” skojade jag. ”Ja, eller så utvecklar man FLER tvångstankar med en sådan här kamera i huset. ’Måste kolla kameran!’ typ,” skrattade gubben med ett visst uns av allvar. ”Det är många arbetsplatser dock som använder sådana här för att kolla så att personalen verkligen jobbar. Och så att de inte sparkar fotboll på kontoret efter att chefen har gått hem.”

Okej, ska komma ihåg det. Ni också – ingen basebollmatch med tangentbordet som racket på måndag!

 

 

ja 14

Annonser