Eftersom vi är bortresta denna 4:e juli kan jag ju i stället berätta vad som hände förra året på nationaldagen.

Andy hade ryggskott så vi visste inte om vi över huvud taget skulle kunna gå någonstans. Det kan ha berott på att jag skrämde skiten ur honom när han stod i duschen (plötsligt tittade ett ansikte in genom duschkabinen när han sköljt tvålen ur ögonen liksom), men det kan också ha varit ballongkiropraktorns fel.

Till slut kom vi (Andy, jag och Mike) i alla fall iväg till Georgetown som ligger en bit bort. Där hade tusentals samlats för att fira Independence Day. Vi köpte direkt varsin barbecuemacka och en gigantisk påse kettle popcorn:

IMG_7330

Det var roligt att titta på alla människor. Unga som gamla, lite wannabe cowboys, hundägare som försökte hindra sina trofasta vänner från att äta folks slängda kycklingben osv.

IMG_7315

Vi fick en vacker färd dit.

IMG_7322

Sertoma Club hette arrangörerna.

IMG_7323 IMG_7327 IMG_7328

IMG_7338

Hörrö hästen, det är långt kvar till Halloween!

När solen gick ner samlades alla framför en scen och någon wailade nationalsången. Andy klagar alltid över att den är så knäpp. Den mejkar inte sense. Man måste ha ett röstomfång som spänner över allt från Johnny Cash till de små mössen i Askungen och texten funkar inte riktigt med takten. ”Jag tänker inte ställa mig upp under Pledge of Allegiance förrän jag har fått mitt green card,” meddelade jag bestämt (det är en principsak 😉 ).

IMG_7351

Sen kom äntligen riktigt mäktiga fyrverkerier. ”This is how I feel every time I look at you!” viskade Andy i mitt öra. Aww. 🙂

 

IMG_3211

I stället för att njuta av fyrverkerier som man gjorde när jag var liten, håller folk numera på så här.

IMG_7360

Sen måste man ju sprutta på lite på egen gräsmatta när man kommer hem.

 

Annonser