Amerikanska julsånger, vilken fröjd för örat! Här hemma spelar vi bara de proggiga versionerna – i jazztappning för att inte bli uttråkade. Men när de gamla godbitarna har rullat några gånger så börjar man undra över vissa saker.

Varför finns det så få julsånger? Varför är nästan alla skrivna mellan 1934 och 1955? Och varför kommer det aldrig några nya? Jag har ett par konspirationsteorier, men låt oss inte förstöra julstämningen genom att gå in på dem. I stället kan vi ta en närmare titt på några av favoriterna.

I’m Dreaming of a White Christmas

Bing Crosbys version av denna självklara klassiker är den mest sålda plattan genom tiderna (den med visslandet). Killen som skrev biten visste att han var någonting stort på spåret och sa åt sin sekreterare:
“Skynda dig anteckna, jag har just skrivit den bästa låten någonsin!” Så ödmjukt!

Have Yourself a Merry Little Christmas

Detta fina lilla stycke handlar om en familj som ska flytta ifrån en delstat och bosätta sig i New York. Från och med nu kommer jularna aldrig att bli desamma igen. Buhuuu!
Originaltexten var så sorglig att de fick ändra om på ett par ställen (“Have yourself a merry little Christmas – It may be your last”). Efter redigeringen mejkar texten inte sense längre.
Andy’s mamma avskyr denna låt. Hon tog den personligt: “A merry little Christmas – jag kan väl få ha en stor, bombastisk Christmas om JAG vill!”

The Christmas Song (Även känd som “Chestnuts roasting on an Open Fire”)

Va, detta låter som ovanstående melodi? Även jag med min autistiska musikminne trodde det var samma!
Jag kanske är känslig, men jag får liksom en bubblande aggressiv känsla när jag hör textraden om barnen: “They know that Santa’s on his way. He’s loaded lots of toys and goodies on his sleigh.” Ja, just det. Leksaker som är kul i fem minuter och som jag och min mamma sen får spendera månader med att packa ihop. 52 Uhaul-kartonger med bortglömda leksaker senare vill vi kaskadkräkas på alla mjukdjur och pratande Bob the Builder som vi ser i affärerna.

Let It Snow

Andy påstår att han sett artiklar lite varstans att texten skulle vara ett fall av #metoo. Alltså, nu får väl folk skärpa sig? tänker jag. Bara för att man tar med popcorn betyder det inte att man har baktankar.
“We’re still goodbying” – kan tolkas som att någon försöker övertala den andra att få stanna kvar. Fast kan inte det lika gärna vara tjejen? Både Ella Fitzgerald och Jessica Simpson har sjungit in den.

Baby It’s Cold Outside

Nämen du, Andy, DET HÄR måste ju varit låten som har framkallat #metoo-reaktioner! Sök på det på google: “Baby it’s cold outside metoo”
En skribent säger:
“…one of the best illustrations of rape culture that pop culture has ever produced. It’s a song about a society where women aren’t allowed to say yes…which happens to mean it’s also a society where women don’t have a clear and unambiguous way to say no.”
Whoa!

Winter Wonderland

Då känns smyg-ragget i den här lilla visan från 1934 ganska oskyldigt: “Vi kan bygga en snögubbe som vi kan låtsas är en präst som viger oss! Jaaa!”
Gölligt. 🙂

Santa Claus is Coming to Town

“He sees you when you’re sleeping, he knows when you’re awake, he knows when you’ve been bad or good” – det här känns seriöst som ett storebrorssamhälle! Högaktuellt med tanke på NSA.

Jingle Bells

Det kanske var DIN bästa dag, men det var då inte hästens! One horse open sleigh – pust pust pust!

Soundtracket till Charlie Brown’s Christmas av Vince Guaraldi

Det är nästan synd att så fin musik slösades bort på Snobben och hans vänner. Bara för det valde de också tagningarna där Vince missar på tangenterna och kören sjunger falskt – det var mer verklighetstroget i den tecknade filmens sammanhang. Riktiga barn sjunger fult, så det så. Vi andra får sitta och se ut som vi just ätit en citron varje gång vi lyssnar på “Christmas Time is Here”.

Förresten, jag fattar fortfarande inte hur en gran nästan helt utan barr helt plötsligt kan bli löjligt frodig bara för att de har klätt den?

Vilken är din favorit i de amerikanska julsångernas magiska värld?

Annonser