(Först och främst skulle jag vilja be er läsare att vara snälla att inte låtsas om att ni har sett detta blogginlägg när ni träffar oss. 🙂 Ok? Då kör vi!)

. . .

Han befann sig i centrum av seklets största härva – ja i alla fall var det så det kändes. En tillslag av ofattbara proportioner. Förmodligen skulle hans liv inte bli mer spännande än så här. Han, en enkel lastbilschaffis från Södern, hade härmed lyckats med någonting som vi annars bara ser på bioduken. Äntligen hade hans till synes oansenliga jobb lett till stordåd. Som om hans tappra agerande i detta äventyr inte var nog, hade han dessutom gjort ett enastående kap på en helt annan front.

– Ja, hon är FBI-agent! 42 år och ogift. Här är en bild…

Jag och Andy satt ute på terrassen tillsammans med Andys mamma. På hennes telefon syntes en underskön mö i en ganska utmanande pose. Hon var klädd i en lite urringad, vit blus och en kort kjol som brorsan tydligen “önskat varit längre”. Hon hatade högklackat men det såg ju så glamouröst ut. Själv skulle han föredragit att se henne i kostymbyxor. “Hon verkar lika fin på insidan som hon är på utsidan!” hade han sagt.

Jamen grattis då, eller nåt! Vi var förvånade, men samtidigt glada för hans skull. Han förtjänade en riktigt rar tjej efter äktenskapet med kvinnan som totalt fördärvade både deras sons hjärna och brorsans hela tillvaro.

I hela sitt liv hade Andys bror varit lite utanför. Som barn fick han ständiga utbrott och var alltid tvungen att anlända till en destination på jämna fotsteg. Satte eld på gräsmattor när han var på det humöret. Han var så mobbad och hotad i skolan att den två år yngre Andy var tvungen att försvara honom och hjälpa honom fly. Hade det inte varit för stödet från Andy och mamma vet vi inte hur det hade slutat. Tack vare en diet som helt uteslöt tillsatsämnen hade han fått ett relativt normalt liv. Ett jobb. Han förvandlades till en hjälpsam, godhjärtad och omtänksam man. Men att någon tjej skulle vilja vara med honom hade han nog svårt att föreställa sig.

Nu hade han alltså bistått FBI med hjälp för att hitta flera hundra kilo knark under en lastbil. Han hade gjort en hjältemodig insats för hela landets räkning. Den brännheta frågan just nu var dock:

När skulle man få träffa det potentiella tillskottet till familjen? Vi höll ju såklart på att spricka av nyfikenhet!

Veckorna passerade utan tanke på brorsan, FBI, droghärvan… eller kjoltyget för den delen. Tills en fredagkväll då en lång uppsats landade i vår inbox. Det var Andys mamma som tycktes ha suttit hela dagen och knappat på sin dator. Läsningen som väntade oss var den mest fantastiska och förunderliga vi hade fått ta del av på mycket länge:

Herr bror hade kört långväga med hängande huvud. Magen kurrade och ensamheten bara växte. Han tyckte fruktansvärt synd om sig själv. Det blir ensligt på vägarna ibland och tillvaron genomsyras av en evig saknad efter rötter och ett riktigt hem att återvända till. Pink Floyd skränade genom lastbilens radio medan han slokade där vid ratten.

– STÄNG AV DEN DÄR FÖRBANNADE SKITEN!

En arg röst mullrade plötsligt till och överröstade musiken.

– PINK FLOYD ÄR INTE SKIT! ropade han tillbaka.

Flickvännens armar runt hans midja och en mjuk kyss. Sedan var hon som borttrollad. Inte ett spår.

Telefonen ringde några minuter senare. Det var hon som undrade vad som just hänt. Hon var chockad över “den halvt okontrollerade anarkin” och “dansen av människor och fordon” som hans jobb innebar. Hon hade sett detta för första gången genom hans ögon och förstått. Sedan bröts telefonsamtalet men de fortsatte att prata. Hon uttryckte rädsla över denna nya form av kommunikation och han visste inte om det var befogat. Allt han visste var att han inte kände sig lika ensam längre.

Nästa gång de träffades i den fysiska världen, eller IRL som det så vackert heter, var på en polisstation i Denver. Efter att hon kommit ut från toaletten med sin “go bag”, blev hon tagen för liftare av en vidrig man. Hans otäcka händer letade sig över hennes kropp tills de nådde brösten. Innan fyra andra män och två snutar hunnit fram för att hjälpa slog hon sig loss “med en smocka ända från Kalifornien”. Äckelpottan snurrade runt, hans axel kraschade i golvet och huvudet gav ifrån sig ett ruskigt knak när det träffade betongen. Man fick lov att ringa efter ambulans. Bruten käke, krossad axel och skallfraktur, samt åtal för övergrepp mot polis – detta var inte äcklets turdag direkt. Flickvännen hade klarat sig undan med en svullen hand. “Vilken höger! Påminn mig om att aldrig mucka med henne!” kommenterade brorsan händelsen.

Några dagar senare fick brorsan en känning om att han var på väg att få ett viktigt telefonsamtal. När det väl ringde svarade en mycket välbekant röst på andra sidan, en röst som är hatad av lika många som den är älskad.

– Mr. Trump?

Flickvännen hade just brutit bröd med presidenten efter att hon blivit befordrad av FBI. Det var hon som hade ordnat den här överraskande påringningen. Brorsan fick några minuter med Donald tills denne var tvungen att avsluta för att ta sig till ett möte. En stund efter att de lagt på hörde brorsan en röst i sitt huvud och erhöll växelnumret till Vita Huset. USA:s första dam svarade. Hon hade önskat en demonstration av brorsans och flickvännens tankeprat och de hade härmed bevisat att deras hjärnor var hopkopplade på det parapsykologiska planet. Melania måste ha blivit ganska imponerad, men brorsan hade inte nämnt så mycket mer om den här händelsen.

Det var inte svårt att förstå varför brorsans flickvän nu klättrade högre och högre upp i hierarkin inom FBI. Hon lyckades ständigt upptäcka nya illegala föremål som smugglats med hjälp av lastbilar. I den senast planerade räden hade vår bror fått den hedrande uppgiften att informera agenterna om hur förarna får sin last. I det här fallet hade man fått nys om att potentiella terrorister skulle transportera en massa maskingevär till en moské. Så snart den oskyldige föraren lämnat fordonet skulle man slå till. Brorsan var orolig för att föraren skulle kunna skadas under razzian och hotade med att få agenterna avskedade ifall något gick fel. Ja, han hade den makten nu! Han var en good guy med viktiga kontakter inom polisväsendet! Inbillade vi oss, eller verkade det inte som om brorsan mer och mer började likna huvudpersonen i den här berättelsen?

Ju mer vi scrollade igenom mammans utförliga e-mail på telefonen, desto mer kunde vi skönja en viss oro. Det var uppenbart att någonting inte var som det skulle. Förbryllad hade hon begärt kontoutdrag från hans kreditkort. Men de tyngsta bevisen hittade hon på hans samtalslista för mobiltelefonen. Hennes upptäckt kom inte direkt som en blixt från klar himmel.

Slut på del 1. Del 2 kommer inom kort.