Jag beställde roomservice och badade själv i både poolen och bubbelpoolen på dagen. Härligt. *Weeweweeweewee Beeeeeee Weeeeee* (Melrose Place-musiken spelar.) Jag har märkt en grej. Här i Kalifornien har de sådana där otäcka yellowjackets, alltså gul-svart-randiga getingar. Sådana där närgångna och aggressiva saker som vi har i Sverige. I Austin har vi mest snälla, oranga.

Middag med Andys kollegor igen. Samma krog som sist, The Faultline. För övrigt betyder restaurangens namn platsen där två plattor i jordskorpan möts och som gör att en jordbävning bildas. Som sagt, bara att hålla tummarna och önska hårt att det inte sker ett jordskalv just idag, för en vacker dag kommer ett stort monsterskalv, så är det bara. Fast det är ingenting de boende i Kalifornien tänker speciellt mycket på.

Kollegorna denna gång var gamla rävar som Andy jobbat med för över 15 år sedan. Återigen blev man påmind om hur hårt det är att bo i de här trakterna. En av dem berättade att när han träffat andra föräldrar till barn som var lika gamla som hans egna så hade de frågat vad hans ungar gör på fritiden. ”Spelar fotboll,” hade han svarat. ”Vad gör de mer?” hade de direkt frågat. Kort sagt: Man måste alltid göra mer, man duger aldrig. Alla jämför sig med varandra, mäter sig och det finns jämt någon som är bättre.

De började också snacka skit om den gamla chefen, kvinnan som Andy var bitch till om ni kommer ihåg. Hon var tydligen stenrik och hade ett hus så stort att man gick vilse i hennes badrum. I Kalifornien! Hon hade snuvat en hel avdelning på sin årliga bonus bara för att hon blev sur på en person i teamet. Det var ytterligare en anledning till att Andy slutade på företaget för många år sedan. (Undrar vem som var en bitch egentligen?)

En fransk kvinna i sällskapet hade samma problem med maten som vi med sina barn. Hon tyckte att amerikansk matkultur var förunderlig och beklaglig. Hennes ena son som nu var tonåring åt bara Mac & cheese och ost (ja, det räknas tydligen som två separata maträtter har jag förstått). Hon hade efter många om och men fått kidsen att äta åtminstone hemlagad Mac & cheese, alltså inte pulvervarianten som de flesta kör med. Ja, det var ju en tröst och samtidigt inte. 🙂

Efter middagen slängde vi oss i bubbelpoolen i mörkret. Bay Area har inte lika varma kvällar som vi har i Austin, varför man söker värme snarare än svalka.

Sista natten på det här hotellet. Dagen D närmar sig…

 

 

10a